Första besöket med läkaren.

Nu har vi träffat farbror doktorn för första gången. Vi kommer att fortsätta göra det en gång i månaden och tätare om jag har behov eller något skulle inträffa. Läkaren kommer till det MVC vi tillhör så vi slipper åka, skönt! Det räcker med KS-turerna :)


Det han gör är att känna på min livmoder för att se så att jag inte är på gång att föda förtidigt. Likaså kollar han så det inte är dåliga flytningar och ser över journalerna som kommer från KS. Rent medicinskt mår jag bra, inga tecken på att bebisarna vill ut! Väldigt skönt. Det är inte vanligt att sådant händer redan nu men det händer ibland så man kollar alltid för säkerhetsskull.


Jag tyckte han avdramatiserade hela gynbiten väldigt bra och jag kände mig trygg med hans medicinska kunskap. Jag vet att man inte borde ifrågasätta en läkare eftersom de har sin utbildning och år av erfarenhet....men det är inte alltid man känner sig trygg för det!
Jag kände mig trygg!


Tyvärr hade han sitt minus också. Han var inte det minsta intresserad av att höra vad jag jobbar med eller hur mitt liv är utformat. Han frågade heller inte om foglossning var ett besvär trots att det är vanligt vid tvillinggrav eller några uppmaningar om vikten att ta det lungt när man har två eller fler i magen.
Efter kännandet och kollandet och skummande av journaler frågade han bara ”något mer” med tonläget att han rundade av. Vi undrade massa saker men kom nog av oss lite båda två. De har en viss auktoritet de där läkarna.


På forum där andra tvillinggravida skriver samt tvillingklubben och andra tvillinginriktade sidor tjatas det om att känna efter och proppsa på sjukskrivning om man inte mår bra. Jag har inte tagit så allvarligt på det där utan tänkt att det har väl läkaren koll på. Jag hade förväntat mig ett samtal, frågor som rör hur jag lever. Han tog inte upp något utan gjorde bara sina ”doktors-grejer”.

När Andreas frågade om hur det såg ut med sjukskrivning (med tanke på att v20-25 är vanligast) var han villig att sjukskriva mig där och då, om jag kände att det behövdes och så många % jag önskade. Det var inte det jag var ute efter. Jag är inte en person som ber om sjukskrivning, jag är en person som jobbar tills kroppen går av. Inte ens när Andreas sa att det låg en polisanmälan efter personhot på mitt ena jobb reagerade han. Det var mitt beslut rakt av och han la ingen värdering. Varken positiv eller negativ.


Jag vet inte hur jag ska må, jag vet inte vad som är normalt eller okej att genomlida. Jag har aldrig varit gravid. Möjligen hade det varit lättare annars men nu känner jag mig beroende av vägledning från en läkare för att ens yppa orden ”jag orkar inte jobba”.
Fördelen var iaf att jag bara har att ringa om jag känner att det brister och jag upplevde att han litade på mitt omdömme.
Den dagen jag säger att jag inte orkar jobba behöver jag inte jobba.
Den dagen min livmoder börjat ”läcka” så bestämmer han och då får jag inte jobba.
Han tittar på bebisarna och jag tittar på mig.
Det låter förstås logiskt men som förstagångsföderska hade det varit trevligt med någon form av uppmaning eller vägledning. 




By the way har vi valt Danderyd som sjukhus. Vår barnmorska behövde skicka remiss till specialistmödravården på det sjukhus vi önskade så var tydligen dags att göra ett val. Det var inte svårt.

 


Kommentarer
Postat av: Ang

Danderyd is the shit! hoppas att du får antingen Helena eller Åsa, men framförallt hoppas att du får uskan Thess, riktiga kalas människor =D

2010-04-21 @ 15:45:00
URL: http://einebrant.blogg.se/
Postat av: C

Får hoppas att vi har samma tur och intryck :)

2010-04-23 @ 07:34:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0