Fyrsamhet

Nu är barnens namncermoni avklarad och den blev långt över vad vi förväntat oss. Vi valde att ha det i trädgården med picknickfiltar och fika. Det skulle vara intimt och enkelt var planen. När fikabordet var uppdukat i förmiddags såg det inte enkelt ut. Vi har fått så mycket hjälp!!! Jag skulle baka massor men efter att vi köpt lägenhet och tvingats till panikstädning av vår inför fotograferingen försvann det mesta av vår tid. Maria gjorde en pampig tårta, mamma har bakat bullar/kakor av olika de slag och Nettan likaså. Tror jag räknade till 8 olika sorter tillslut och massor av allt. Såg riktigt härligt ut!
Vädret var på vår sida men det var ju precis vad Gordon sa. Alla var glada och sociala och gjorde dagen alldeles perfekt. Tjejerna har dessutom fått helt fantastiska presenter!
Barnen har gått från famn till famn under dagen. Trodde de skulle vara vakna en hel del efter en bra natt och sömn under förmiddagen men de fortsatte sova mellan famnarna. Tydligen jobbigt att få namn eller så är det otroligt mysigt att sova i olika famnar där alla bara bryr sig om ens bästa :) Att få ett halsband över huvudet är heller inte lika läskigt som det där vattnet kyrkan kastar på en, bara glada miner under cermonin med andra ord.
Tror alla hade en lyckad dag och kväll rakt igenom!


På måndag är Andreas första arbetsdag vilket då betyder att det är min första dag ensam med barnen. Jag har tidigare haft någon timme eller två men aldrig en hel arbetsdag. Vi får se hur det går. Jag är lite nervös kan jag ärligt säga. En gång när jag var själv skrek båda konstant i en timme för att jag inte klarade av att trösta dem samtidigt, sen kom Andreas hem. Ska de göra så i 8h + restid lär jag bli smått tokig under dagen. De är inte lika skrikiga längre och jag lär mig varje dag hur jag ska hantera att vara tvillingförälder. Inser dock redan nu att det är ett livslångt projekt att lära sig och att den mesta av kunskapen kommer efter att man behövt den.




1. Fikabordet 2. Vi valde att avsluta cermonin med att skåla för barnen



1. Marcus ageade "präst". Man kan tro att vi hade färgtema. Så var det inte.
2. Halsbandutdelning. 3. Våra tre faddrar och jag & barnen inför skålen.




1. Picknick-mys 2. Morbror & Emelie 3. Det kom en 10v mops och stal en del uppmärksamhet ;) 4. Presentöppningen gick undan 5. Många famnar att gosa i, bl.a. systrarna Petersson :)

Nu har Nova just ätit klart så blir inga fler bilder uppladdade här. Går så sjukt segt att ladda upp...
Lägger upp fler på facebook under dagen eller imorgon.

Det artar sig allt mer och vi börjar väl få ordning på tillvaron.
Iaf ibland känns det så...
Andra dagar blir allt pannkaka.
Vi är väl fortfarande rätt ostrukturerade och virriga.
Undrar om inte just detta är ett fenomen som kommer bli kvar. =P
En natt fick vi sova i nästan åtta timmar mellan 23-09. Det var helt underbart!
Jag hade nästan glömt hur skönt det var att vara pigg.

På tisdag sparkar skolan igång och jag ska jaga rätt på de sista 15hp som fattas för min Socionomexamen. Hela lilla familjen Majunie kommer åka till Eskilstuna :)
Vi får se hur det går att plugga men jag ska göra mitt bästa och har bra stöd.

Innan skolan drar igång ska vi dock ha namngivningscermoni för våra små.
Det blev verkligen allt på en gång för oss. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle bli flytt mitt i allt.
Cermoin som är imorgon är ingen stor grej. Vi bjöd inte alla vänner som vi tänkte först utan håller det litet och intimt. Så litet det kan bli när bara kärnfamiljen blir ett ganska stort antal ;)

Håll tummarna för att det inte regnar på oss imoron!
Vi tänkte nämligen vara utomhus :)

De kolik-aktiga nätterna verkar vara över. Det som är nu är nog mer en bebissymptom :P Att det skriks ibland kommer vi nog inte i från. De flesta nätter är bra. Det äts så blir förstås en del uppvaknanden när man har två små prinsessor.  Jag hade en kaosnatt där de åt varannan timme men de åt inte samma timme så jag hann lägga mig varje gång i hopp om att NU skulle de gå en längre stund tills de kurrade i Litens mage. Icke. Jag hade lika väl kunnat vara vaken hela natten. Men det var en natt och så länge det inte blir en vana är det okej.

Dagarna är i regel sämre än nätterna. Inte i form av skrik men närhet. De somnar och låter sig lämnas i sängen eller soffan men vaknar ganska kort efteråt om man inte sitter bredvid. Helst vill de vara i famnen och då kan de sova flera timmar. Det är galet mysigt att sitta med bebis men flyttkartonger packas inte av sig själv. Både för vår och bebisars skull har de varit iväg på egna äventyr så vi kunnat styra upp röran i lägenheten. Mormor & Morfar och Moster m. familj har ställt upp! Vi har tillbringat mycket tid tillsammans på landet denna sommar så gissar att tjejerna ser hela min familj som sin kärnfamilj så det kändes mer än tryggt. Flaskan tog de utan problem men hade det inte gått var vi ju bara några minuter bort. Vi hade aldrig hunnit utan barnvakt.

I fredags mitt i allt hade vi en tid på Danderyd då vi är med i en forsknignsstudie som heter LUFT.  De kollar tjejernas lungkapacitet på olika sätt. Studien görs på förtidigt födda, minns inte mellan vilka veckor. Det är inte för de som är extremt tidigt födda för där finns det visst forskning. Detta gäller för dem som är ”halvtidigt” födda, om man nu kan räkna 2 månader för halvtidigt...
Kruxet nu var att barnen skulle sova under själva kollen. Allt skulle gå fort om dem sov. Trodde aldrig det skulle gå men våra prinsessor var exemplariska. Somnade på beställning och fortsatte sova trots att de fick en mask för ansiktet. Rummet var nedsläckt och vi körde kaninens speldosa om och om igen vilket fungerade kanon. Lungorna var prima, inga spår av förtidigt födda skavanker. Nästa test är ganska snart igen men sen tror jag det dröjer ett år till nästa.

Det var min favoritläkare som vi träffade <3 Passade på att fråga om Novas öga som rinner och Sagas skalle som snedformats lite, sk. Prematurskalle. Ingen fara med någotdera. Novas öga ska fortsätta tvättas, tårkanalen är fortfarande för trång. Saga ska vi försöka få att ligga på högersida så kommer det formas tillbaka. Vid kraftig snedskalle kan det påverka musklerna i nacken resten av livet om man inte gör något så ville fråga.

Angående sömnen känns det som att det är vår stress som gjort tjejerna oroliga hemma på dagarna. På landet har det inte varit några problem, när vi är iväg är det inga problem och de sov även bra när de var hos Mormor/moster. Jag anade detta men när vi i fredags fick dem att somna på beställning gick det inte att förneka så nu har vi lagt om rutiner här hemma. Vi är inte helt klara med  allt inför fotografering på tisdag men nu delar vi på oss. Tjejerna ska inte påverkas av att vi hamnat mitt i en flytt.

Det var så klart dumt att flytta med så kort varsel men vad gör man när man öppnar en dörr, kliver in och inser att man kommit hem? Man köper så klart! Flytt 1 oktober!

Tanken har slagit ganska smärtsamt, är uppgiften för stor för oss? Två liv så sårbara. Den där hemska känslan av att inte räcka till. Frustrerat skrik som bara möjligen låter sig tröstas av en stor famn bara för liten. Så finns det en till lika ledsen. En till som vill vara ensam i den varma famnen. Man försöker fördela. Vara rättvist. Krama tillsammans. Pussa. Prata mjukt. Skriken ökar, blir intensivare. De skriker sig röda och rösterna darrar. Det låter hemskt och man förstår inte vad som är fel. Allt är som det ska och ändå är något så fel. Så fruktansvärt fel. Varför skulle de annars skrika? Samtidigt.

Det är två månader sedan senaste fulla nattsömnen. Det hör till. Vi är småbarnsföräldrar. Jag kan ta det. Jag har mer eller mindre vant mig vid att leva med det. Jag knäcks inte alls lika lätt av sömnen längre. Nedspydda kläder har också blivit en del av vardagen jag lärt mig leva med. Det blir mest ett ryck på axlarna och lite fniss när det hamnar på Andreas istället för mig, vilke det oftast gör. Det jag inte klarar av är när båda blir så där fruktansvärt ledsna. Så beroende av den totala närheten nu, nu, nu. Skriker sig stumma så det ser ut som andan går ur dem. Mitt tålamod försvinner och jag hatar mig själv för vad jag känner, för vad jag tänker. Jag vill bara försvinna, fly.

Vi tänkte först inga barn och sen ett och ett långt uppehåll till tvåan. Nu blev det två på en gång och jag är så rädd att vi inte klarar av det. Vi känner lika. Ingen av oss är starkare än den andra och vi skulle nog behöva vara det. Att få två så vackra, friska barn är en gåva jag stundtals inte är tacksam nog att få. Jag gillar inte mig själv när jag känner så. Dem är så fina och jag älskar dem av hela mitt hjärta. Jag hoppas att det räcker.

På två veckor ska en miljon saker hända och här sitter jag med en bebis sovandes i knäet och en bebis tryckt mot mitt lår, också sovandes. Inte mycket man kan göra då och ändå är jag glad att de sover. Vi har haft 40 jobbiga minutrar vi tre.  Andreas kör min pappa så är ensam just nu. Ibland fungerar det och ibland inte. Nu blev det hungrigt mitt i allt vilket ställde till det samt att Nova har blivit extremt trygghetssökande.  Vill bara vara hud mot hud. Svårt då att amma Saga samtidigt. Det går om de ligger still men inte när de sparkas och far med armarna samtidigt ;P Då blir Saga surig för att hon inte får äta i fred och Nova surig för att Saga ligger ivägen för hennes sparkar. Men det måste ju funka, jag måste hitta ett sätt att få det att fungera på.
1 november är jag ensam med de små.
Just nu är det tyst så jag har nästan glömt hur jobbigt skriken var för en stund sedan. Tur man funkar så ;)

Vi skrev kontrakt på en jättefin trea igår och ska ut med vår tvåa redan om ett par veckor. Det är kaos här så som de bara kan bli för nyblivna föräldrar som inte får sova. På tisdag kommer fotografen. Vi har en del att göra innan...
Men här sitter jag med mina prinsessor och skriver blogg istället.
Det ordnar sig! =)

Beräknad födsel för våra små var 10 augusti så nu skulle de ha varit födda :) Precis som uppskattades av ultraljudens uträkningar har båda passerat 3kg lagom til BF. Deras viktkurva går spikrakt uppåt. Härligt!
Allting är toppen med dem. Ibland vill de fortfarande äta varannan timme men allt oftare går de fyra och ibland till och med fem timmar mellan målen. Det gillar vi. Framförallt när de sammanfaller med nattsömnen :D
Vi har kommit fram till att Nova bara är lite känslig för lök. Väldigt lite till och med, med tanke på att jag åt Loks löksallad som har massa rålök i sig. Saga däremot verkar ha ärvt sin pappas lökmage... ;) Annars mår magarna ganska bra. Vissa nätter har vi inte fått sova men det har mest handlat om att vi haft pigga, glada bebisar som inte förstått att man ska sova på natten. Det är sjukt jobbigt att inte få sova men jämför man med de nätter då de bara skrek är dessa rena barnleken!

Den senaste tiden har vi varit på landet en hel del. Vi trivs inte riktigt i lägenheten nu. Det är värsta projektet att gå ut eftersom man inte får ha vagnen vid portingånen och vi saknar hiss. Bor man en trappa upp och har svängd trapp blir det rätt jobbigt att ta sig ut med tvillingvagn. På landet är vi mer fria med möjligheter att ta promenader när vi önskar eller bara sitta på verandan. Dessutom är det himla skönt när övriga i famljen är ute och kan roa våra små då och då eller till och med ganska ofta. Skön avlastning. Framförallt av Mormor och Moster men på senaste har även Morfars knä blivit en allt vanligare plats att gosa i.

En flytt närmar sig, det är nödvändigt. Innan vi visste att vi väntade två hoppades vi på att kunna vänta med flytt till iaf våren. Barnen fodrar inte större boende, det är de vi som vll ha...men trappen är som sagt ett problem. Vi bor så billigt där vi bor nu och det är alltid skönt när man lever på föräldrapenning. Vi har tittat på några radhus men det lutar nu åt lägenheten fast på bottenplan. Tror det är bäst för oss så försämrar vi inte vår ekonomi så mycket. Det är skönt att kunna sätta lite guldkant på tillvaron och det är förstås svårare med stora lån. Dessutom innebär alla radhusköp renovering och det är något vi varken har tid eller lust med parallellt med tvillingbebisar. Vid köp av lägenhet kanske vi istället kan köpa något som är bättre standard.
Vi har tittat på en jättefin trea vi hoppas på...håll tummarna för oss :)

Har en del bilder på lager att kasta upp men de kommer en annan dag.

Gos med syrran



Gos med Moster (Nova)



Gos med faster (Saga)



Gos med pappa



Får plats i en enlingsvagn tillsammans :)

Det är inte bara jobbigt o negativt att amma.
Inte  när den andra ligger lugnt och sover.
Eller nöjt blir matad i flaska av Andreas.
Då får jag en lugn och mysig stund med den bebis jag ammar.

Däremot börjar mina bröstvårter vilja kasta in handduken.
Trots att amningsnappen är där och skyddar.
Jag tror faktiskt den väntstra fullt seriöst kommer trilla av snart.

Förövrigt kan jag meddela att sjukhusbesöket igår blev det sista relateade tilll förlossningen.
Novas höfter hade inte tagit skada av att födas i säte.
Mina små hjärtan klarar allt! <3


Uppdatering 04.50

Jag vaknade 04.00 av att Nova ville ha mat. Saga sov sött.
Vi hade vår mysstund bara hon och jag. Ingen konkurrerade!
Det jobbigaste är att vakna sen när man är uppe är det oftast okej.
Framförallt nu när även dem börjat inse att på natten sover man så mkt som möjligt.
Så kan man äta tusen gånger på dagen istället.

Bar tillbaka en sovande bebis till spjälsängen och la henne bredvid syrran.
De sökte sig direkt till varandra, Saga i sömen.
Men jag tror Nova skvallrade om vår stund eller så luktade hon för mkt mjölk.
Saga vaknade lagom till ja la ned mitt huvud på kudden och stängde ögonen.
Jag visste att det var en tidsfråga och borde väl vara glad över att slippa vakna igen.
Jag var ju redan i gång.
Ändå suckade jag över att behöva slå upp mina blå och och plocka upp nästa bebis.

Så nu sitter jag här igen fast med Saga denna gång. Hon är så söt när hon äter
Det är väldigt skönt när de är lagom synkade. Det värsta som finns är när de sista 10 minutrarna av amningen är ett gallskrik av hunger från den som inte äter.
Stressande och hela mysfaktorn smulas sönder.
Nu får jag en egen stund med vardera bebis och det är nog viktigt både för dem och mig.
Synd bara att det är så mkt grus i ögonen ;P

Nu ska jag fokusera på Saga istället för på skrivandet.