Lämnad åt mitt öde

Kom på att jag ljög i förra inlägget. Jag har visst varit själv med barnen längre. Andreas var på sonisphere och borta 24h ungefär. Jag var på landet med barnen och hade stor hjälp av mormor o morfar. Jag var ensam på natten men hade det varit totalkaos fanns mormor o morfar även då bara en stuga bort. Barnen var supersnälla då. Bara matning och smågnäll. O andra sidan har vi kommit fram till att det generellt är bättre på nätterna än dagarna. De verkar förstå att det är natt och komma till ro i och med det. På dagarna är de klängiga och vill båda två vara uppe i famnen hela tiden. Framförallt Saga, Nova brukar man kunna lägga ned när hon somnat. Det svåra är när Nova vill ha mat och man måste lägga ned Saga. Dessutom är det ganska frustrerande att ha en bebis som ett klister på en hela dagen. Det låter kanske som ett lyxproblem ;) Men det blir faktiskt jobbigt att inte få göra någonting alls utan att ha en bebis i famnen

Nu har Andreas åkt sen nästan en timme tillbaka. Nova är nyvaken och ligger här och äter, Saga är nästan nöjd här på soffan bredvid mig. Nästan...lite ostimulerad bara ;)Det vackra fönstret är tydligen inte så spännadne längre men det är iaf ingen darrande underläpp än :)
I övrigt har jag för min egen del börjat fira denna födelsedag med en chokladboll till efterrätt till havregrynsgröten och funderar på att öppna mina presenter från Negussie och Aulin/Brink.

Håll tummarna för att jag har glada barn idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0