Fyrsamhet

Vad hände med Genus-Sverige?  Allt som ska vara så fantastiskt jämställt precis hela tiden. Bara prat!

Det här med hösten och studierna osv. Jag vet att folk tittat konstigt på mig när jag sagt att jag ska fortsätta plugga. Jag vet att många inte riktigt förstått hur jag tänker och ni har undrat:
”vill hon inte ta hand om sitt barn”. Jag säger folk, jag säger många och jag säger ni.
Det är valfritt at ta åt sig, det flesta ska inte göra det. Ni som ska, gör det.

Allt har av någon anledning handlat om att jag är konstig. Känner ni inte till hur en bebis blir till? Man, kvinna...det blir genant om jag fortsätter. Vi tog gemensamt ett beslut att sluta skydda oss för att vi gemensamt kom fram till att vi var redo att skaffa barn. Således tänkte vi gemensamt ta hand om det liv som skulle komma av vår beslut. Gemensamt. Det betyder inte att jag som mamma är hemma 100% och Andreas, efter sina obligatoriskt duktiga pappadagar, jobbar 100%. Varför skulle vi göra så?
Varför tvivlar ni på mannens förmåga att ta sitt faderskap på allvar?
För jag tror inte att det är Andreas kapacitet ni tvivlar på, jag tror det handlar om att ”det ska vara så”. Mannen gör vad mannen är bra på = jobba in pengar till hushållet. Kvinnan gör vad kvinna  är bra på = ta hand om de små. Ingen tanke på att Andreas faktiskt kunde se fram emot de där två dagarna i veckan då han får vara pappa fullt ut. De där två dagarna som dessutom ofta skulle vara bara förmiddagar.

Nu visar det sig dessutom att det är två i min mage och vad säger folk/många/ni då?
”Ja men nu går det iaf inte att plugga, nu får du vara hemma”. Och ännu värre ”det blir minst ett år hemma för dig”. Vissa fortsätter med ”Andreas kan ju vara med också i början, man får vara hemma båda vettu när det är tvillingar. Så har du hjälp i början”. HJÄLP!!??!! Så fadern ska hjälpa modern att ta hand om deras gemensamma barn. Trodde det var ett delat ansvar rakt av.

Jag är fullt medveten om att det är tufft med studier i höst men jag vill inte att beslut ska fattas ovanför mitt huvudet. Det är ingen annan alls som ska fatta några beslut. Ingen annan än jag och Andreas tillsammans.  För vi tänkte även ta det beslutet gemensamt.

Vi får se när de kommer. Skriker de hela näterna, hela dagarna och sen hela nätterna igen. Då går det förstås inte. Vi kommer vara för trötta för att ha några som helst projekt på sidan av de små. Sover de snällt i början så behöver väl inte hela livet stanna upp? Det gynnar både mig, Andreas och barnen att jag blir klar.
Just nu känns det jobbigare att fullfölja denna vårtermin med de små i magen än att ha dem utanför då Andreas faktiskt kan avlasta mig, men det är möjligt att jag tar tillbaka det i höst ;)

Förövrigt är det bara en handfull som kommer med de här kommentarerna, hur många som tänker har jag ingen aning om. Det är iaf helt fantastiskt att han en gullig kollega som säger att hon är övertygad om att jag klarar studierna parallellt. ”Du är ju så duktig”. Tack finaste Shabnam! De orden värmer så härligt och behövs som motvikt till de dåliga.
Jag vill inte vara bitter men nu reagerar jag nästan så fort någon andas ord om hösten. Jag väntar på domen som fälls över mig varje gång någon tar upp ämnet, även de som har helt osyldiga tankar och bara undrar :S

Det kommer iaf inte komma ngt beslut om hösten innan barnen är födda.
Först ska jag klara vårterminen och sen ska bebisarna födas friska.
Efter det är alltför långt bort för att planera.

 

Pappatankar är tillbaka, men i helgen har det varit pappatankad. Var i sälen med jobbet som alltd vecka 12. Innan dess var jag i Örnsköldsvik eller rättare sagt, jag var och jobbade i Bjästa. Ingen visste vad Bjästa var fram till förra veckan och nu vet alla vad det är.
Det är ju väldigt typiskt att vi ska ha så många jobb utanför Stockholm. Så här många jobb utanför sthlm har vi aldrig haft samtidigt förut.
Jag har slutat packa upp min necessär, det känns bara onödigt att packa upp och ner hela tiden.
Hade de här jobben varit i höstas så hade allt varit lugnt, nu vill jag ju vara hemma.
Men nu ska jag ingenstans förrän tidigast nästa vecka och det är sweet.

Så denna vecka ska jag bara vara hemma efter jobbet varje dag och bara njuta med Doris.


En ny magbild för vecka 20 måste vi ju bjuda på!



Är inte helt van och bekväm med den storlek som det blivit, det kom så plötsligt.
Kanske ska åtgärda det...

Fram till ultraljudet lät jag fröet i magen vara ett foster. Då var det bara ett och det var absolut ett foster. En fascinerande utveckling från embryo till foster. Jag hade börjat växa över magen och brösten och jag hade alla symptom jag kände till att man kunde ha som gravid. När folk frågade om namn så hade jag inget att erbjuda. Andreas hade lite namn på tal som jag sa om jag tyckte var fina men jag tog dem aldrig till mig. Vi trodde det låg en pojke i magen, det var det mest personliga jag kunde komma. Jag var inte rädd att förlora fostret (mer än när jag dundrade ned från den höga pallen). Jag ville förstås inte förlora det men jag såg det som naturens makt att ta det från mig och utgick ifrån att det i sådana fall inte skulle vara friskt. 
I det stora hela levde jag som vanligt och försökte orka allt jag gjort innan, sov lite mer bara :D Jag glades otroligt åt det som växte, läste varje vecka vad som hände i magen och räknade ned till ultraljudet. Likväl var det ett foster som jag inte hade någon relation till. Jag vill ha det så.

Sen kom ultraljudet och upplysningen om två rumpor och huvuden. Förutom chock kom jag på mig själv att tok-le på en gång. När jag var liten läste jag ”tvillingböckerna” och tyckte det var oerhört spännande med allt vad tvillingar innebar. Det har jag alltid tyckt även om jag förstås aldrig funderat rent praktiskt på vad det skulle innebära att få det själlv. Det var något som hände andra som jag inte riktigt förstod men som var spännande. Nu låg jag där och det hände mig och i min hand låg Andreas hand och hoppade för att han inte kunde hålla tillbaka skrattet.

Jag hade redan innan förstått av andra att efter ultraljudet blir allt mycket verkligare. Man ser armar, ben och ett hjärta som slår. Även om det är mycket grått och blurr så ser man klart och tydligt att det är en liten bebis som tagit form och växer. Det är fortfarande ett foster men fostret blir mycket mer levande. När det dessutom visade sig vara två blev det mycket svårare att distansera sig till det som växte. Vi fick veta kön, att det var flickor. Allt blev mer personligt och fast jag fortfarande inte känner de här små har de börjat ta form som människor i mitt medvetande. Jag ville vänta till nästa ultraljud med att sätta namn. Jag ville veta att båda faktiskt växte, att det fortfarande var tjejer och att allt såg bra ut. Jag ville skydda mig själv.

Vi kom hem och första helgen var bara ett virrrvarr av tankar, känslor och berättande. Massa glädje. Folk grattar oss som att vi vunnit på lotto och är mycket gladare än när vi sa att vi ”bara” var gravida. Vi satte oss och spånade lite på namn ändå. Jag också. Det var inte meningen att vi skulle besluta något, jag väntar ju fortfarande på att det ska hitta en snopp på barnen. Vi skulle ha en tjejlista eftersom vi aldrig någonsin pratat om tjejnamn. Så var de bara där. De två namnen som flöt så fint ihop men ändå var egna identiteter. Blir det tjejer ha vi i princip namnen klara och då blev dem ännu mer verkliga. De har namn. Flickorna har namn och detta redan någon dag efter att vi fick veta att det var två.

Här någonstans kom min rädsla. Jag hade börjat få info om alla risker och börjat ta in riskerna i mitt medvetande. Risker fanns det med en också men det blev så mycket större med två. Dessutom började de här barnen bli viktiga. Just de här. Jag var inte rädd för hur mycket en tvillingvagn skulle kosta trots att vi fått en singel gratis. Ekonomin ordnar sig, det praktiska ordnar sig. Vi klarar allt även om det förstås blir tufft ibland på alla plan. Det jag blev rädd för var att förlora just de här barnen. Jag vill ha dem. Jag vill ha hon som vägrar ligga still när de mäter lårbenet och hon som knappt rör sig vad jag kan känna, men som dansar tango i magen om en klient skriker på jobbet.

I magen heter de fortfarande hon till höger och hon till vänster för mig, vem som blir vem av namnen får vi se. Jag är inte redo att dela ut namnen till dem än men jag är heller inte lika rädd som för bara en vecka sen.
Vi kommer fixa det här, vi alla fyra tillsammans!
Och med gott stöd av nära och kära!

Var är pappatankarna?

Just precis nu är dem i Övik men de vandrar upp och ned i vårt avlånga land. Kan dock garantera att tankarna ständigt finns hos de två små. Inte en dag utan frågor hur de mår (som att jag vet och kan svara... :) 
De korta stunder den blivande pappan även rent fysiskt befinner sig på hemort är han fullt upptagen med att prata med magen för att de inte ska sakna honom för mycket. Så pappatankarna är upptagna men förhoppningsvis lugnar det snart ned sig och hamnar lite ord här.

Det är tomt här hemma så jag vill gärna ha honom här.
Saknad!

Tänka sig vad fort tiden går. Redan har det gått 20 veckor av totalt 40 som en fullgången graviditet är. För vår del kan vi väl vara ganska säkra på att vi inte går över tiden iaf ;) så halvvägs är vi minsann!
Det firar vi med magbilder + att jag kommer bjuda mig själv på rostbiff ikväll!
Och längta efter Andreas, fast jag har ju med honom inombords mer än någonsin tidigare.
x2 till och med.


Andreas: "Med en sådär fin mage kan det bara bli fina barn".


Bild från v.18



Bild från v.19+5

Utvecklingen inom nyföddhetsvården går hela tiden framåt och det som inte var möjligt för 10- 20 år sedan är möjligt idag.
Nu kan barn som är födda efter 23-24 graviditetsveckor (tre-fyra månader för tidigt) överleva, men samtidigt går det inte att blunda för riskerna. Generellt kan sägas att risken för skador minskar om barnet är äldre och mer moget.

• Cirka 70-80 procent av de barn som är födda före graviditetsvecka 29 överlever.
• Av de barn som är födda mellan graviditetsveckorna 29 och 32 överlever fler än 90 procent.
• Av de barn som är födda mellan graviditetsveckorna 33 och 37 överlever 99 procent av barnen.
  
  

Vårdguiden:http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Efter-forlossningen/For-tidigt-fodd---om-barnet/

Nu har jag fått lite olika beskrivningar, bland annat:

• En fisk som simmar
• Fjärillar
• En blöt fjäder som killlar innifrån.

Jag antar då att det jag kännt som "pirrar" och "killar" då och då är fosterrörelser :)
För min del har jag inget att jämföra med, jag har ju inte varit gravid tidigare. Svårt då att veta vad man ska känna så här tidigt. När sparkarna kommer blir det väl mer uppenbart.
De här pirret har jag faktiskt kunna känna en tid men inte riktigt våga hoppas, inte vågat skriva ut det. Nu kommer det alltmer regelbundet och det börjar bli svårare att förneka eller prata bort. =D
Ibland kommer det från höger och ibland från vänster. De e framförallt den vänstra som känns, antar att hon ligger mer till så det märks när hon rör sig.
Spännande :)

Jag har trasslat in mig i drömmarna i natt, den ena konstigare än den andra. När klockan ringde imorse så var jag fruktansvärt trött men det var också en befrielse att få gå ur sängen. Det blev nog för mycket risk-kollande igår. Samtidigt känner jag att jag måste få in alla scenarion som kan inträffa. Det är en mentalförberedning och inte ett katastroftänk. Jag utgår inte från att kommer föda två myror som får ligga på NEO i evigheter men jag kan heller inte räkna med att allt går som vid en enling. Jag måste läsa om de olika riskerna som finns. Kanske var det däremot dumt att jag och hjärtat låg och pratade om allt precis innan vi sa God Natt. Han är i Övik på jobb så samtalet var utan fysisk kontakt och jag hade ingen kan krama på när jag vaknade i natt smått panikslagen.

Kanske är det ändå så att det är sunt att gå igenom alla risker i drömmarna, en form av bearbetning i sovande tillstånd. Jag vet inte. Har en stressande känsla i kroppen jag behöver ta mig igenom och lägga bakom mig. Det blir mycket köp nu med och absolut inget kök. Allt känns lite mer bråttom eftersom att jag med största sannolikhet kommer vara klumpig och känna mig stor mkt tidigare och inte minst tröttare. Foglossning har ju redan varit ett problem. Sedan är det de där med förtidig födelse. Vi måste helt enkelt vara redo tidigare även om vi försöker tänka positivt och måla upp en förlossning under andra halvan av sommaren.
Det där med att inte kunna påverka, det gillar inte jag.
Nu väntar Etuna. Jag kommer sitta där men jag kommer inte vara riktigt närvarande. Arbetsrätt, jag har redan läst juridik med det innehållet. Vi säger att jag kan det.

Förut sa vi ett barn, sen började vi ändra oss och tänkte att två kanske med några års mellanrum, men bara kanske. Vi tyckte det framförallt verkade jobbigt med två blöjbarn samtidigt och ett otroligt stoj med små som hetsar varandra. Dessutom är det ju mycket enklare att få barnvakt om man bara har en.  Så tänkte vi.

Jag har i höst två kurser kvar till en Socionomexamen. En på 15hp och en på 7,5hp. Inte mycket och det går kombinerat med en bebis. Det är redan två mammor i klassen som har med sina små och en som föder vilken dag som helst. Jag var mallig eftersom alla sagt att man inte kan planera in ett barn en viss månad. Jag ville ha ett sensommar barn men innan terminsstart och fick BF i början av augusti som ett brev på posten. Vi hade dessutom tänkt lösa det så att Andreas tar pappadagar när jag har föreläsningar. Så planerade vi.

Vi var helt säkra på att vi väntade en kille. Det var praktiskt taget en kille i magen. Allt kände som det. Både för oss och för folk i vår omgivning. Namnen vi började lura på var alla pojknamn. Det var ju en pojke i  min mage. Så kände vi.

Moder natur pekar finger åt oss. Så känns det. Man kan aldrig tänka, planera och känna in framtiden. Den kommer med vad den kommer med. För det blir två blöjdbarn, det blir sjukt tätt mellan barnen och stojet får vi lära oss leva med. Barnvakt, det får väl lösa sig eller så blir vi bänkade hemma en lång tid framöver. Skolan har jag ingen aning om hur det blir. Jag fattar väl att det blir svårt men är inte beredd att släppa tanken riktigt än. Pojknamnen kan vi stryka, här byggs inget herrlag i fotboll. Vi väntar töser. Observera plural. PLURAL!!! Enäggstvillingar säger barnmorskan och hon var dessutom jättesäker på flickor.

 

Livet blir aldrig som man tänkt sig och jag älskar varje sekund.

---

Psst. Till höger finns kategorier om ni vill följa bara en av oss eller om ni vill läsa i kapp inläggen, men en av oss i taget. Finns även ett kategori som bara kommer innehålla faktabaserad text för de som är intresserade.

Information hämtat från tvillingklubben.se


Inledande fakta/statistik

En tvillinggraviditet brukar vara i genomsnitt ca. 36-37 veckor. Att vänta tvillingar är annorlunda än att vänta ett barn. En tvillinggraviditet kräver mycket mer vila och omtanke om din kropp. Vanligtvis blir man sjukskriven mellan vecka 20 och 25 och efter vecka 25 bör man absolut vara sjukskriven.
Generellt brukar man säga att i Sverige är cirka 30% av alla tvillingar som föds enäggs.
Enäggstvillingar blir det när en spermie befruktat ett ägg och detta ägg senare delar sig. De två fostren, som då blir resultatet, får identiskt lika arvsmassa och blir mycket lika varandra. Man vet inte varför det befruktade ägget delar sig och det blir enäggstvillingar.

Om kvinnan har fött många barn tidigare har hon större chans att få tvillingar. Detta kan dock tyckas hänga ihop med åldern också. När man fött 4-5 barn så är man nog en bit över trettio redan. Ökande genomsnittsålder hos kvinnan när hon föder barn ökar andelen tvåäggstvillingar. Tvillingar blir allt vanligare. 2006 var 3.2 % av alla barn som föddes tvillingar.
Ökningen beror på IVF-behandlingar och på att kvinnorna blir allt äldre när de föder barn.

En enda - svensk! - undersökning har gjorts för att undersöka huruvida även benägenheten att föda enäggstvillingar går i arv. Resultatet visade att kvinnor som själva var enäggstvillingar hade mer än dubbelt så stor chans att själva föda enäggstvillingar än resten av befolkningen. Nästa studie, undersökte enäggstvilling mäns chans att bli pappor till enäggstvillingar. Men det visade sig att pappor inte kan påverka kvinnan att få enäggstvillingar.

Det som oftast väcker misstanke om tvillinggraviditet är att magen växer fortare, utöver det stora illamåendet. Magen är betydligt tyngre och större genom hela graviditeten och det är bl.a. därför som en tvillinggravid kvinna bör bli sjukskriven mellan vecka 20-25. I vecka 30 är magen lika stor som en fullgången enlinggraviditet.

Enäggstvillingar kan vara mycket olika, t o m till utseendet.
Utvecklingen beror på vilken nivå de har nått och de kan ibland följas åt och ibland utvecklas i sin egen takt. För mycket jämförelser är av ondo och ett barn kan bli mycket hämmat av att få höra att syskonet är mer/mindre utvecklat. Detta är något som inte ska diskuteras över tvillingarnas huvuden. De hör och förstår mycket mer än man tror.
Tvillingföräldrar har en mycket viktig uppgift att lära sina barn att stå på egna ben och inte bli beroende av varandra. Detta gäller tvåäggs lika mycket som enäggs.

 

Är det något särskilt man ska tänka på när man är gravid med tvillingar?

Vila! Vila! Vila! Det är viktigt att hjälpa kroppen att klara den påfrestande graviditeten. Äta bra och nyttig mat. Många små nyttiga mål om dagen bygger upp krafterna. Förbereda sig mentalt och praktiskt. Läs mycket böcker om tvillingar, amning, kejsarsnitt mm och köp hem de viktigaste hjälpmedlen så att allt är klart. Det gör att man känner sig lugnare.
Ca. 50% av alla tvillingar i landet föds med kejsarsnitt. Detta kan variera mellan olika sjukhus.
Det finns risker med alla förlossningar och för- och nackdelar måste övervägas i varje enskilt fall. Läkaren/barnmorskan gör bedömningar i slutet av graviditeten beroende på tvillingarnas lägen i magen.
Ligger barnen huvud/huvud (40%) eller huvud/säte (37%) nedåt så kan en vaginal förlossning oftast ske utan komplikationer. Ligger barnen säte/huvud eller i andra variationer blir det nog kejsarsnitt.
Föds barnen mycket för tidigt blir det oftast kejsarsnitt för att skona barnen något

När det gäller amning måste man absolut inte dubbelamma. Det går lika bra att ge en i taget, men det kan vara bra att dubbelamma för att spara tid och man kan tillämpa dubbelamning på natten för att korta ned amningstillfället. Dubbelamning blir lättare när barnen blir större och stadigare och själva "vet vad det handlar om". All amning kräver träning och dubbelamning i synnerhet.
Det är däremot att rekommendera att man ammar bägge barnen vid samma amningstillfälle. Annars kan man sitta och amma dygnet runt och då tar krafterna snabbt slut.

Det är mycket viktigt att umgås med sina barn ett och ett. Detta gäller alla barn i en syskonskara och i synnerhet tvillingar. Jag brukar rekommendera att man tar med sig ett barn i taget på minsta lilla ärende eller en promenad runt kvarteret. Det behöver inte vara så komplicerat. Börja med detta så tidigt som möjligt så tvillingarna lär sig att vara ifrån varandra korta stunder. Det är mycket givande att umgås på tu man hand utan att någon avbryter hela tiden. Språket utvecklas snabbare ju mer enskild vuxenkontakt barnet får. Sen ska man inte överdriva något heller, barnen kan givetvis vara tillsammans och utvecklas utmärkt då också. De har ju stor glädje av varandra och det finns alltid en kompis där. De kan i början härma varandra språkmässigt och ev. uttalsfel kan förstärkas när de bollar orden mellan varandra.

 

FORSKNING

Epidemiologisk tvillingforskning

Trots att tvillingar i alla tider har fascinerat människan så var det först på 1800-talet som en forskare, Sir Francis Galton, insåg möjligheten att använda tvillingar för att studera förhållandet mellan arv och miljö. Enäggstvillingar är genetiskt hundraprocentigt lika och ändå skiljer sig deras fysiska och psykiska tillstånd. Skillnaden måste bero på någonting annat - miljön!

Genom att jämföra enäggstvillingar med tvåäggstvillingar, som har i genomsnitt 50% gemensamma gener, kan man beräkna förhållandet mellan arv och miljö, så kallad epidemiologisk forskning. På detta sätt har till exempel sambandet mellan rökning och lungcancer upptäckts och man har konstaterat att Alzeimers sjukdom är ärftligt betingad.

I Sverige inrättades 1961 det Svenska Tvillingregistret, som omfattar fler än 70 000 tvillingpar, födda år 1886 och framåt. Genom sin omfattning är det unikt i världen och all forskning som görs här är av globalt intresse.

Beteendevetenskaplig tvillingforskning

Tvillingar används också i pedagogisk forskning om tvillingarna själva och tvillingskapets konsekvens för individen, jämfört med enlingar.
Skillnader i utveckling och andra psykologiska effekter har kunnat konstateras vid till exempel Lärarhögskolan i Stockholm där man sedan många år bedrivit forskning om tvillingars mentala utveckling.

Medicinsk tvillingforskning

I hela världen bedrivs omfattande medicinsk forskning vid olika institutioner och vart tredje år presenteras alla nya rön vid en kongress anordnad av International Society of Twin Studies.
Forskningen koncentreras ofta kring perinatala faktorer, till exempel vad det är som orsakar prematura förlossningar, och det är den här forskningen som mest gagnar tvillingar och deras föräldrar.
Forskningen syftar till att hitta orsaker till komplikationer i samband med flerbörd och i förlängningen åtgärder som kan förhindra dessa komplikationer.

 

 

*problem:*

Första tanken: Hur kan en glasspinne veta av lite kiss att det är ett barn i magen?
Andra tanken: Syns det fåniga leende som finns inom mig?
Tredje tanken: Va! Hur! När!
Fjärde tanken: Ja just det.....hehe...
Femte tanken: Hur ska detta faktiskt fungera?

*Lösning:*

Första: Det har med hormoner att göra.
Andra: Ja, tydligen.
Tredje: läs tanke fyra
Fjärde: Åter igen.
Femte: *Lugn, det löser sig. Du är inte först i världen med att få ett barn!*

Sen så...

UltraljudsKvinnan säger – Ser ni vad jag ser?
Jag tänker - Gråskala?
UltraljudsKvinnan säger – mummel...rumpor...
Jag tänker – rumpor....rumpor.....rum POR.....
UltrljuksKvinnan säger – och två huvuden
Jag tänker - ............
Jag säger – he....(svälj).....he......

Kommer ni ihåg femte? Det löser sig. Du är inte först i världen att få ett barn.

Ett barn.

Vi är absolut inte först i världen att få tvillingar men att det löser sig är i det läget inte det första som dyker upp i skallen, jag lovar.

Det kom en chock, vet inte när. Tror den kom strax efter rumpor.
Det kan även vara så att den kom eller släppte idag på jobbet.
Yrseln och skakningarna i kroppen blev ett tell.

Det finns massor att skriva, jag har ju dessutom flera månader tresamhetsbloggande (dags för ett byte) att ta igen.
Men mina tankar är inte riktigt där jag lämnade dem i torsdags när vi åkte till KS.

Att skräck och glädje kan gå så bra ihop visste jag inte.
Men det känns lite som första gången jag gick ner under vatten med en flaska och slangar.
Jag är under vatten, under vatten finns inte tillräckligt med syre.
Men jag andas. Jag andas under vatten. Jag är under vatten och jag andas.
Andas in, andas ut, andas in, andas ut. Under vattnet!

Ska bli pappa, ska få barn, två barn, pappa, två barn, pappa, tvillingar, pappa, tvillingar....


Skräck och glädje i en mysig symbios. Lycka, absolut ingen olycka
(göteborgare).


Glädje

Kärlek

Lycka

Skräck

Tvillingar


Lycklig glädje!



PAPPA!!!!