Fyrsamhet

Kramp-medicinen gjorde att vi ganska omgående trädde in i något form av lugn.
Nu fick vi medicin så nu var allt lugnt.

Naivt!

I måndagskväll ryckte Saga då och då. Inte som ett anfall. Det kunde vara ett ben, sen fortsatte hon leka. Båda armarna, fortsatte leka.

Ett enda snabbt ryck och sen några eller många minuterar till nästa. Hade det bara kommit ett hade man tagit det för något form av “nerv-ryck” eller missat det helt.

Varför händer detta på kvällen när kontaktpersonerna inte jobbar?

Vi googlade, pratade, funderande och ringde sjukvårdsupplysningen (som kunde först efter 2h).

Eftersom Saga var pigg var vi inte direkt oroliga, mest fundersamma över vad det var och vad vi skulle göra åt det.

Vi tempade och hon hade lite över normalt så att det var något relaterat till kramp förstod vi men inte om det var en bieffekt av medicinen eller att medicinen “hävde” krampen, fast inte helt.

Vi trodde på det sistnämna men det är farligt med hobbyteorier utan att förankra dem med läkares kompetens...

 

Vid första rycket infann sig den där obehagliga känslan i magen direkt. Klumpen. Den man så snabbt förträngt. Allt kom tillbaka och vi insåg omgående att vi är otroligt sköra.
Starka, men sköra. En viss ambivalens i allt tänkande och kännande.

Jag är otroligt glad över att Andreas inte är i Borlänge, Lysekil eller någon annan plats alldeles för långt bort.

 

Igår på dagen ringde iaf Andreas till avdelningen. Måndagskvällens småryck var sannolikt ett anfall där medicinen stoppade det mesta.

Vi ska ge stesolid när detta händer, om detta händer igen. Än är vi inte uppe i full dos av medicinen så kanske kommer full dos göra att det inte blir något anfall.
Egentligen hände det vi ville skulle hände. Feber som blev kramp/stoppad kramp. Nu vet vi att medicinen iaf har någon form av verkan vilket gör det lättare att tro på den.

 

 

Saga har sovit mycket mer den senaste tiden men det har visat sig vara en bieffekt av medicinen. Båda är lite mer trötta/sega än vanligt. Detta visste vi kunde hända men jag hade glömt detta. Reagerade bara på att de inte röjde lika mycket som vanligt när Sofies tvillingar var här vilket kändes olikt mina töser.

Vi jobbar på för att få tillbaka matlusten efter sjukdom. De äter bra men inte så bra som de gjorde innan, även det sannolikt en konsekvens av medicinen.

Det är tur att det är matglada tjejer för det äter fortfarande mer än många andra 8 månaders. Bara vissa mål de trilskas med ibland.

Det ska oavsett vara en övergångsperiod innan de vänjer sig vid medicinen. Annars får vi byta.