Utsliten mamma ansöker om ledighet.
Bra natt. Saga sov över 10h utan minsta pip. Nova vaknade en gång och ville ha napp. Sov sen. Vakna i morse av att båda kacklade glatt. Märkligt att det är en sådan dag man är zombie.
Jag saknar att vara fin. Jag har aldrig varit ngn spacklad modetjej så det är lite oväntat. O andra sidan har väl vi alla ngt form av ego som behöver pysslas om. Dessutom handlar det om egentid.
Det finns nästan alltid minst en liten som bokstavligen hänger i mitt byxben eller gallskriker om jag inte är inom synhåll. Gärna nära nog så att en bebishand når mammas fot. Lika mkt som jag älskar denna idoldyrkan ger det mig smått panikångest. De få stunder jag har själv, dvs när de sover, är det så mkt annat. Sånt som enklast görs utan bebisars hjälp. Jag glömmer mig själv.
Jag är trött på vardagen och på att dagarna ser likadana ut. Jag är nog ingen typisk hemmamamma även om jag absolut inte skulle vilja jobba nu. Efter 32 veckor av bärande och 9 månader utanför tänker jag inte missa denna sommar! Det är min rättighet ;-) Tjejerna blir roligare för varje vecka!! Från att bara vara små o söta till massa respons och roliga påhitt med varandra. Dessutom kan de sysselsätta sig själva mkt mer nu och jag förmodar ännu mer framöver. Det är ärligt talat ganska skönt att de kan roa sig själva och dessutom spännande att se hur små hjärnor utvecklar kreativitet.
Så. Allt är egentligen ganska bra. Bara så trött. Jag vill säga trött på ansvar men det låter så illa :-P Jag är trött på att planera...planera bebismat till dagen efter. Kolla frysen på kvällen, plocka fram o koka de som saknas. Ordna mellis, tina frysta bär, mixa o blanda.
Att hitta på nya varianter och leta på nätet efter tips är kul men tidskrävande. Jag gillar att göra mat men det är mkt att planera o fixa hela tiden. Och bebismaten är bara en liten del av en hel dag. Krampmedicinen gör nog sitt jobb men den förstörde alla våra rutiner. De blev trötta, sov en stund här en stund där. Ätandet blev trögt vilket gjort dem småhungriga oftare. Nu är vi på rätt väg igen, de äter bra men det är svårt att få två barn att sova på någorlunda bestämda tider, inte minst samtidigt.
Så. Får man önska sig ledighet efter så kort föräldraskap?
Jag skulle behöva få längta lite efter dem för det gör jag...på en gång :)
Jag saknar att vara fin. Jag har aldrig varit ngn spacklad modetjej så det är lite oväntat. O andra sidan har väl vi alla ngt form av ego som behöver pysslas om. Dessutom handlar det om egentid.
Det finns nästan alltid minst en liten som bokstavligen hänger i mitt byxben eller gallskriker om jag inte är inom synhåll. Gärna nära nog så att en bebishand når mammas fot. Lika mkt som jag älskar denna idoldyrkan ger det mig smått panikångest. De få stunder jag har själv, dvs när de sover, är det så mkt annat. Sånt som enklast görs utan bebisars hjälp. Jag glömmer mig själv.
Jag är trött på vardagen och på att dagarna ser likadana ut. Jag är nog ingen typisk hemmamamma även om jag absolut inte skulle vilja jobba nu. Efter 32 veckor av bärande och 9 månader utanför tänker jag inte missa denna sommar! Det är min rättighet ;-) Tjejerna blir roligare för varje vecka!! Från att bara vara små o söta till massa respons och roliga påhitt med varandra. Dessutom kan de sysselsätta sig själva mkt mer nu och jag förmodar ännu mer framöver. Det är ärligt talat ganska skönt att de kan roa sig själva och dessutom spännande att se hur små hjärnor utvecklar kreativitet.
Så. Allt är egentligen ganska bra. Bara så trött. Jag vill säga trött på ansvar men det låter så illa :-P Jag är trött på att planera...planera bebismat till dagen efter. Kolla frysen på kvällen, plocka fram o koka de som saknas. Ordna mellis, tina frysta bär, mixa o blanda.
Att hitta på nya varianter och leta på nätet efter tips är kul men tidskrävande. Jag gillar att göra mat men det är mkt att planera o fixa hela tiden. Och bebismaten är bara en liten del av en hel dag. Krampmedicinen gör nog sitt jobb men den förstörde alla våra rutiner. De blev trötta, sov en stund här en stund där. Ätandet blev trögt vilket gjort dem småhungriga oftare. Nu är vi på rätt väg igen, de äter bra men det är svårt att få två barn att sova på någorlunda bestämda tider, inte minst samtidigt.
Så. Får man önska sig ledighet efter så kort föräldraskap?
Jag skulle behöva få längta lite efter dem för det gör jag...på en gång :)
Kommentarer
Postat av: Angelica
Du e rolig du! kort?? nio månader är en evighet! sådeså =P
Om jag inte minns helt fel hade K fått sova borta både två å tre ggr (och säkert ännu fler) när hon var nio månader för att mamma behövde vila lite, sakna lite och bli en bättre mamma :) så sluta längta, låna ut. Det finns säkert en moster, en faster, en mormor, en fadder eller två som gärna gosar :)
Eller en pappa som tar bebisar och ett gäng glada tjejer som kan ses och spaa lite (behöver ju inte kosta mkt, man kan ju vara hemma hos nån)...det är mammors rätt 2011 ;) ut och unna dig lite kvalitets tid raring <3
Postat av: Anonym
Jo. Du har så rätt. Jag (o alla mammor) är värda det. :-)
Det har varit ett par flera stycken kramper som gjort det lite svårare än vad det borde.
Trackback
