Fyrsamhet

2011 ska bli året då allt händer. En pangstart med examen och sedan är det tänkt att jag ska börja jobba någon gång under året även om föräldradagarna skulle räcka hela året ut.
Åh andra sidan kanske 2010 var året då allt hände. Jag fick ju barn, två till och med. 2009 tog jag min första examen, gifte mig och blev gravid. 2008 var året då... jag kan backa ett år åt gången och konstatera att det var året då allt hände. Löftet för 2011 kanske istället ska vara att ta det lugnt. Att inte låta allt hända utan njuta av stunden. Det är jag inte så bra på för det är så mycket svårare. Det kommer nog att räcka med förändring och utmaning att följa mina barns utveckling. :)
Och ett nytt jobb...kanske :D

Så var tjejernas första julafton passerad. Det var i vanlig ordning god mat, massa klappar och mysigt! Har lite bilder som kommer upp senare. Dock inte så fina som jag tänkt mig ;) Det var lättare sagt än gjort att fota två 6 månaders i tomteluva och finklänning trots att pappan stod bredvid och gjorde sig till medan mamman försökte vara snabb med kameran på rätt tillfälle. Bild blev det iaf och några mms:ades ut som julkort. Sen fick tomteluvorna ryka, en klänningen spys ned och bilden med perfekta leenden enbart vara en del av vårt minne.

De sov inte mycket alls (julnerver? ;) men höll o andra sidan god min större delen av dagen, kvällen och natten. Gillar att de börjat med välling på kvällarna. Det sovs längre på nätterna när magen är mätt. Vi försöker just nu med gröt på morgonen, puréaktigt till lunch och välling som sista mål innan pyamas och säng. Sen tuttas det en del fortfarande, bl.a. fylls lunchen ut av bröstmjölk då de inte helt lyckas förse sig med ett helt mål än, men det är nära :) Allt som finns på en tallrik är spännande och de har god aptit.

I veckan åker Andreas på jobb i Lycksele och jag är inte riktigt redo för det om jag ska vara ärlig. Det blev dumt på flera sätt. Pappadagar söks 2 månader innan (eller var det 3?) Vilket fall så hade jag inga lektioner enligt schema denna vecka och även om jag vet att sådant ofta ändras brukar vi ju ha några dagars julfrid. Tänkte att läsa får jag göra på kvällen när A kommit hem i lite lagom lugn takt över julen. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Dels så har vi grupparbete och dels så har vi även handledning på tisdag :( Så det var lite dumt att Andreas jobbar även om han skulle vara i Stockholmsområdet. Tur som vi har finns det både mormor, morfar och moster som tycker om våra små hjärtan och ställer upp.
Nu blir det även så att han åker iväg så att läsa på kvällen kommer gå sådär. Dessutom har jag nätterna själv och ska tisdag morgon pallra mig iväg till Runby för att lämna barnen och sen ta mig till stationen. Egentligen ska jag vara i Etuna 9.15 men eftersom jag har en förstående och bra grupp är det okej att jag kommer en timme senare. Skönt, annars hade jag behövt lämna barnen sådär en halv sex på morgonen och det hade inte känts bra för mig, barnen eller barnvakterna...Nu kommer de till moster halv 8. Torsdag ska jag träffa gruppen igen och förhoppningsvis har Andreas kommit hem när det är dags för mig att gå hemifrån men det återstår att se.

Jag vet att detta kommer bli en del av min vardag, lämna på dagis innan jobbet osv men jag är inte där än. Sex månader är tjejerna, jag vill inte behöva dra ut dem på morgonen redan. Att vara ensam hela dygnet och troligen flera dygn kommer ta på krafterna men det är okej, eller hade varit okej om jag inte haft skola. Hade räknat med att kvällarna var fria för plugg men det är bara att försöka gilla läget.


Nu är det snart dags för den årliga lutfisk-träffen.
Jag äter inte lutfisk och jag tror det är en minoritet som gör de i vårat lilla sällskap.
Lutfisk-träff är det likväl.
Jag tar med mig egen mat =)

Tiden går får när man har roligt. Mina små hjärtan har passerat halvåret. I fredags var de på 6 månaderskontroll hos läkaren med pappa och mormor. Allt är prima med våra tjejer. Själv satt i i Eskilstuna utan mobil och har aldrig längtat hem så mycket. Avståendet kändes enormt!

De är så mycket stadigare i kroppen nu och bättre blir det hela tiden. Snart sitter dem! De tycker livet rent allmänt är ganska roligt och skrattar mycket. De där med att skratta med ljud är de däremot snåla med men det kommer. Personligheten smyger fram mer och mer och jag skulle kunna skriva en novell om deras olika beteenden och hur de interagerar med varandra.
Ibland när jag myser med Nova i sängen och hon är på sitt allra bästa humör blir jag rädd att jag tycker mer om henne. När jag sen tittar över vagnkanten till Saga när hon sover sött har jag aldrig sett något vackrare och hjärtat är varmare än någonsin och jag blir rädd att jag favoriserar Saga. Känslorna är förstås lika starka för båda tjejerna.

Pappa Andreas har fått känna på den bittra verkligheten att nattvandra i lägenheten men det klarar han fint. Han har tidigare fått sovit betydligt mer än han gör nu eftersom han jobbat och innan dess skulle köra oss till Eskilstuna. Jag tycker det är oerhört skönt att ha avlastning från skriken, ammar dock fortfarande så får inte sova hela natten. Dessutom vaknar jag när de skriker vilket han mystiskt nog kan sova ifrån om det inte är han som har "ansvaret". Jag är mer lättväkt.

Är stolt över att jag fixade att helaamma i sex månader. Det var trassligt, jobbigt och tröttsamt i början men nu har det blivit del av min vardag. För dryga månaden sedan bestämde sig båda för att de kunde äta utan amningsnapp så den är borta med :) Vi har givit smakportioner i ett par månader men inte ersatt något mål då vi ville att amningen skulle vara maten första halvåret. Båda tjejerna är väldigt nyfikna på mat men kladdigt blir det. Nu ska vi succesivt vänja av amningen och välja till riktig mat. Helt tänker jag inte sluta amma än. Det är ett bra komplement och skönt att maten alltid är med men kommer inte att bli en sådan som ammar i evigheters evigheter. Även om det är det mysigaste jag vet längtar jag till att det är över.

Feberkramperna trodde läkaren på vår bvc att vi får lära oss leva med och så är det nog. I natt var det dags igen. Både jag och Andreas var vakna så vi märkte det mycket snabbare än sist. Vi tempade henne, gav alvedon och när kramperna inte slutat efter 3minuter gav vi även krampnedsättande medicin. Denna gång var ögonen närvarande så det var inte lika obehagligt som sist + att vi visste vad som hände. Vi gav även Saga en alvedon i förebyggande syfte, ville inte vara med som sak som sist. Ringde 112 som tyckte att det var bra att en ambulans kom men vi behövde iaf inte åka in till sjukhuset. De skulle ändå inte göra något på Astrid Lindgren akuten missinassen. Det vi däremot ska göra idag är att kontakta vår bvc läkare för att få recept på mer krampnedsättande samt höra om vi ska göra en EEG eftersom kramperna upprepats. Tror iof inte de gör det när krampen var så pass kort denna gång. 4-5minuter mot förra gångens 20 minuter.

Nova har fortfarande feber och är allt annat än kry. Det gnälls och hon vill vara i famnen och söker trygghet. Mellan gnället får vi iaf många leenden och hon tycker om att vi pysslar om henne. Ser så nöjd ut! Däremot vill hon ammas, inte ha flaska. Gissar att det har med tryggheten att göra med. Vätska och mat är förstås viktigt när hon har feber och är sjuk så jag och Nova lever i symbios idag. Inge Eskilstuna för min del vilket är mega dumt men inte mycket att göra åt. Första gången som mina små bebisar ställer sig mellan mig och det jag vill göra. Inget är viktigare än dem.

Nu är jag pappaledig på riktigt igen. Kul ord pappaledig, lite som rusningstrafik. I svenskan ska vi tydligen använda det ord det absolut inte är. Inte är jag ledig och jag har aldrig rusat på Essingeleden klockan 0745 på morgonen.

Går väl lite hand i hand med de ord som svenskar använder för att beskriva olika åkommor.

Lespa måste tydligen innehålla bokstaven S, Stamma måste innehålla inte bara ett M utan två.

Dyslexi är kalassvårt att stava utan skrivsvårigheter.

Det har inget alls med pappaledigheten att göra men nu kommer ni också att grubbla på det fr ingen lär väl egentligen lägga på minnet hur mina mornar ser ut. De är kanon!

Den jag går upp med jollrar och skojar tills det kommer ett litet gnugg i ögat eller en störtdykning mot min bröstkorg, då vet man att det är dags att lägga den lille i vagnen och gunga lite. Sen har man några minuter för sig själv. Hon som ligger kvar i sängen sover faktiskt ganska länge.

Denna grundläggande statistik kommer från två både tisdag och onsdag så den är helt genomgjuten.

Camilla hade det inte lika lätt varje morgon, det kan bero på att tänderna som kanske kommer någon gång inte verkar göra ont på dem längre utan bara kliar.

Så nu skriks det inte lika mycket alls. Men ni kan hoppa upp och sätta er på att det gnälls.....ååååhhh vad det gnälls hela jäkla tiden....

Men det är väldigt mysigt att vara hemma med dem, trots gnället.

Tvillingars telepati finns det de som tror på och de som inte tror på, jag har alltid trott på det så jag kanske ser detta med lite blåa ögon men detta är några få av de saker som vi har märkt.

Jag sitter med en sovandees Saga i soffan och Milla kommer in med Nova i vardagsrummet, när hon kommer in så rycker Nova till i hennes famn. Hon låter inget utan bara rycker till, i samma ögonblick rycker Saga till i min famn. Ett ordentligt ryck, sen sover hon vidare.

Ett av barnen, minns inte vilket får en klapp på kinden av sin moster och den andra rycker till.

I helgen så sov Saga i sin vagn som stod i hallen ca fem meter från soffan där Milla satt med Nova i famnen. Jag ligger på golvet och sträcker ut ryggen. När jag sätter mig upp hastigt så ryggar Nova tillbaka, i exakt samma ögonblick börjar Saga gallskrika i vagnen (då är Nova den som brukar drömma mardrömmar). Jag springer fram till Saga och hon fortsätter att sova sött innan jag gjort något.

Som sagt, vi är nog blåögda i detta men det finns flera exempel dessa var bara några jag kom på i minnet just nu.

Det blev en pojkkompis till Saga & Nova :D :D
Jag väckte Andreas direkt när jag fått sms:et för jag ville dela glädjen med någon så där missinassen. Han var svårväckt! ”Semlan har kommit” upprepade jag flera gånger. Tillslut for han upp och stirrar runt i rummet. Vet inte hur hans sömndruckna hjärna fick ihop att paret Engstrand/Cecilgård skulle komma till oss med sin färska Semla ett par timmar efter förlossning. =P
Det blev pojke sa jag när han väl fattat att det inte var någon hemma hos oss. ”Ah, det blev en Harry!!” Sa han då ;) Andreas har hela tiden varit fast besluten om att Minna & Sebbe ska få en Harry, jag vet inte riktigt om de är inne på samma spår. Tror inte det =)

Minna ringde redan på eftermiddagen när jag satt och ammade Nova. När telefonen säger ”minna mob” flyger jag till telefonen, stackars Nova ;P Hon hängde där i bröstvårtan och undrade vad som störde hennes matro. Svarade med andan i halsen ungefär samtidigt som Andreas flyger ut från toaletten med lyssande ögon. Det hade så klart inte kommit någon bebis redan då utan de satt och åt i caféterian på Danderyd. Men en liten rapport fick jag och det var roligt att höra Minnas röst. Hade varit på helspänns en 12 eller egentligen innan. Om det är ett marathon att föda barn så är det iaf en minimara att sitta hemma och bara vänta och undra!

Om man jämför Semlans födelsevikt och längd med Saga & Nova så är det bara 2 månader sedan som de vägde och mätte som Semlan är nu ;P Jag gissar att Semlan inom en förhållandevis snar framtid gått förbi mina prematurbarn.

Jag är så glad att Semlan äntligen har kommit och det ska bli så spännande att få följa med på resan och inte minst att se hur mina tjejer och Minnas pojke leker tillsammans :)

Det är dags för Semlan att komma nu även om den lilla tycks trivas allra bäst inne i Minnas mage. Klockan 12 idag sätter de igång henne, om en timme. Det är rätt absurt att veta det och kan bara försöka föreställa mig hur de blivande föräldrarna känner sig precis just nu.
När jag och Andreas åkte in den där torsdagförmiddagen i juni misstänkte vi väl förvisso att det var dags men vi hade inga garantier så som M & S har nu. En dag som denna är det svårt att inte tänka tillbaka på sin egen förlossning :)


Andreas har dessutm langat över sina bilder han har i telefonen och där var de allra, allra första bilderna på våra små hjärtan. Det ser mycket värre ut än det är.  Jag upplevde inte att jag födde sjuka barn vilket jag iof inte gjorde heller. Tvärtom födde jag friska och starka barn. Sjukhusbilder blir så dramatiska.
Lägger ut ett par bilder som tidigare inte visats. Skippar de med blod :P


 

Några minuter gammal Saga får här hjälp med andningen. Även om de andades själv ville man vara på säkra sidan.



Saga igen. De där ögonen såg rakt igenom redan första gången. De var så vakna och djupa samma sekund som hon lades på min mage. Hon var så närvarande på en gång vilket jag tror gav mig väldigt mycket styrka. Dessutom gnydde hon så jag visste att hon andades vilket vi inte var säkra på om hon skulle göra.



Med Nova gjordes samma procedur som med Saga. Jag var aldrig med i det här rummet. När de "jobbade" med Saga födde jag Nova och när de "Jobbade" med Nova blev jag sydd. Andreas var däremot med dem hela tiden!!



Så mycket hår :D

Pluttar <3