Fyrsamhet

Vi har haft världens bästa helg rakt igenom. Mycket har vi hunnit med dessutom och ändå känns det som att vi verkligen tagit det lugnt. Helgen började med  mys hemma hos mormor och morfar och avslutades med lekstuga hemma hos faster, farbror och kusiner i Kungsängen.  Däremellan har vi varit ute och gått i dryga tre timmar, ätit god mat med gott vin, slappat framför tv:n och busat med tjejerna.

Vi har även kollat på vagnar. Tvära kast kan tyckas när vi samtidigt är så nöjda med den vi har. Under vår promenad hamnade vi på barnenshus (bästa barnbutiken, tusen gånger bättre än babyland framförallt!!!). Jag har varit sugen på en maclaren twin till sommaren efter rekommendationer av tvillingföräldrar. Jag tror dock den mest är poppis för att den är liten när man fäller ihop den. Den kändes lite som ett korthus, peta så faller den ;) Inte riktigt så illa kanske men babyjoggers modell känns mycket stabilare.

Tjejerna vill sitta i vagnen. Saga måste ha grymma magmuskler för hon lyfter hela överdelen av kroppen och kan upprepa det hur många gånger som helst. Sen vilar hon lite och så fortsätter hon igen. Allt för att visa at hon inte-vill-ligga-ned. När vi var inne på barnens hus byggde vi upp ett ryggstöd av jackor i liggdelarna så de fick stöd att sitta. Vilken lycka när de insåg att syrran var så nära ;) och att de kunde se något! De sover inte alls lika mycket i vagnen längre. Tvärtom ligger de vakna så länge de bara orkar för att kunna spana in allt medan man går.
Jag ryckte liggdelarna idag för vår vagn är ju så pass smidig att den har sittdel under som vi hela tiden har haft för avsikt att använda länge. Tjejerna har provsovit tillsammans här hemma och det var tydligen mysigt att sova nära syrran. Det är förstås varmare att ha liggdelarna, blir mer ombonat. Vi får lassa på mer kläder på dem istället.

Vårt stora problem är att det är vinter och åkpåsarna vi har lånat har inga hål under så vagnselen kan gå i. Våra busar kommer  antagligen göra kullerbytta ur vagnen om vi har de sittandes utan selen. Nya åkpåsar skulle gå på tusens spänn och det känns sådär nödvändigt till våra sjumånaders när vi har kanske  två vintermånader kvar.
Andra anledningen till att vi vill gå vidare i vagndjungeln är storleken. Jag känner mig så klumpig :/ En sulky-variant är mer smidig. Nu när liggdelarna är borta blir vagnen aningens lättare, jag har inte provat hur det känns eftersom vi inte har gått ut än. Tung kommer den garanterat vara ändå. Inte så att jag inte orkar putta den men det är besvärligt. På många ställen kommer jag inte fram för att de har byggts snövallar men det problemet lär ju finnas kvar även vid nästa vagn :( Jag har iaf inte haft några problem med underlaget, vagnen är grym på snö tack och lov! Där är jag lite avvaktande för en ny, hur fungerar den på vinterunderlag? Lär ju komma några rejäla bakslag till både med snö och kyla.

Allra helst skulle vi vilja ha kvar Teutionian för riktiga långpromenader och en ny för dagligt bruk. Dessvärre bor vi inte i ett slott och vi heter inte von Anka i efternamn. Det är dyrt med vagn och det tar plats här hemma. Därför är vi sugna på att sälja Teutonian men vi släpperr den inte ”gratis” för då kan vi lika väl ha den kvar. Utöver bloggen har vi inte satt någon annons. Får vi den såld snabbt och smidigt är det värt det, annars behåller vi den ett tag till. Om någon känner någon...sprid gärna :) Vet vi att vi har en köpare i exempelvis maj så kanske vi kan hålla den...

Saga tyckte att man kunde vakna innan man var utsövd...
...och så kan man vila lite bland leksakerna istället...

Tvillingföräldrar och ni med täta syskon. En vagn kanske :)

ANNONS:
En Teutonia team Cosmo uthämtad juni 2010. Två stycken hårdliftar med madrasser, myggnät (trasigt) och regnskydd .
Vi är väldigt nöjda med denna vagn då vi kunnat ta oss fram på snötäckta vägar utan problem. Framhjulen är stora! De är vridbara vilket är perfekt vid barmark och inne på centrum då man kan styra vagnen med en hand. Vintertid är det dock guldvärt att kunna låsa hjulen! Det har gått lätt att köra på alla underlag.
För att vara stor är den också smidig och förhållandevis smal, den har det s.k. Stockholmsmåttet vilket innebär att den går på bussar och tåg. Man kan välja om man vill ha barnen emot sig eller utåt med liggdelarna såväl som sittdelarna. Allt för att anpassa efter barnets behov och ålder. Den har individuellt ställbara fot och ryggstöd och fempunktsbälte. Handtaget är ställbart för att lätt kunna anpassa till den som kör vagnen.
Priset för vagnen är 6000kr, nypris var 7795kr för vagnen, 10.000kr totalt.


Vi har fortfarande glädje av vagnen men vill samtidigt ha en smidigare vagn eftersom tjejerna helst vill sitta nu. Vi är sugna på en Babyjogger City mini dubbel och behöver få loss pengar för en sådan. Får vi inte denna såld nu behåller vi den ett tag till och säljer den i sommar och köper en mini dubbel eller maclaren twin då.

Det här med vagn är ju högst personligt och svårt att rådslå. Detta är inte som att köpa en singelvagn. Man blir klumpig och stör sig på att man är ivägen överallt. Därför är det viktgit att iaf köpa den vagn som passar en själv och ens behov.
Detta skrev jag på bloggen i april efter vi köpt och kollat runt:
En Teutonia Team Cosmo blev det. Det finns ju inte så otroligt många modeller om man jämför med singelvagnar men det var ändå svårt att välja. Teutonias fördel var att den, för att vara en dubbel, ändå är någorlunda smal och smidig utan att man snor bebisarnas utrymme. Vi ville även ha virdbara (men låsbara) framhjul eftersom vagnen lätt blir klumpig annars. Brio har ingen sådan så ett märke försvann helt. Emmaljunga har smala hjul fram på sin jämfört med Teutonian, vilket inte alls passar oss och de miljöer vi går i. Babyjogger har är en vagn på längden istället för bredden som vi var riktigt sugna på. Den kändes dock inte alls lika stabil som en vagn på bredden. Dessutom blev det jobbigt med två liggdelar då man i princip inte kom åt den ena bebisen. Verkar som babyjogger själva är osäkra på vad dem tycker funkar med för på vissa reklamblad kan man ha två liggdelar, på andra är de tagit bort den bilden. Personalen i butiken sa också först att det inte gick, sedan visade vi bilden och då blev de osäkra. Kändes väldigt vanskligt för något som för oss skulle kosta 18.000kr (för vagnen och två liggdelar och två sittdelar, inge myggnät eller sånt)

Priset för vår Teutonia landade på 10.000kr. Vagn och två hårdliftar. Vi valde hårdlift därför att det kändes bäst och stabilast och för att vi blivit rekommenderade det vid tvillingar. Det här är nytt för oss och innan man provat känns det lite som ett lotteri ärlig talat...Hur ska man veta vad som passar en bäst? Alla, framför allt mammor, är väldigt villiga att ge tips och råd...men alla har ju olika tips och råd =S Svårt att veta vilket tips man ska följa eftersom alla är lika övertygade om att de har den bästa vagnen eller erfarenheten. Vi uppskattar iaf alla goda råd vi har fått och har försökt att väga in allt ihop med den information vi fått från olika butikspersonal.

Nu är det gjort iaf, ingen återvändo. Vagnen är beställd och handpenningen lagd. Skönt! Hoppas vagnen kommer före bebisarna ;)

Kontakta: [email protected]

Lika dålig som förra veckan var får man nog säga att denna är bra. Mest skönt känns det för att det varje dag går är ett steg åt rätt håll. Bitarna faller på plats och vi ser det nattliga målet ganska nära nu, det vill säga två sovande barn mellan 19-07 utan vare sig gnäll eller mat. Att inte ens behöva vakna av ett pip av någon av dem är väl iof avlägset men det har hänt väldigt mycket på bara ett par dagar!!

Nu när jag inte ammar nästan någonting känns det lite vemodigt. Jag kommer kanske aldrig mer att amma. Jag var så trött på det i slutet av sommaren. Mjölk över allt, på kläder och golvet. Har haft så mycket mjölk hela tiden att jag stundtals varit en droppande kran. Jag har fortfarande mycket mjölk men det börjar märkas att jag ammar mindre så inte samma mjölkkladd längre. Vilket fall, nu när ammandet blivit mer otvunget känns det svårt att sluta helt. Vet inte om jag vill det heller. Det är otroligt smidigt att ha med sig maten på detta vis när man är ute bland folk. Att puré-mata två barn är en konst jag inte känner att jag behöver visa för hela världen :)
Inte än iaf...

Vi har ett dagmål också. Någorlunda fasta måltider och gärna att de äter och sover samtidigt på dagen. Jag söver dem samtidigt nu även om båda inte är supertrötta. Det funkar okej. Däremot väcker jag inte den som sover om den ena vaknar först. Någon form av egen utveckling och behov vill jag att de ska få ha. Samma sak på morgonen, de har ju olika bra/dåliga nätter vilket kan göra att den ena behöver sova lite längre på morgonen. Dessutom är det mysigt att ibland bara få ha en vaken och få fokusera på. Det är många gånger på ett dygn som man känner sig otillräcklig.

Vi hade kommit så långt med ät och sovbiten innan de blev sjuka. Rutiner generellt gick ganska bra eller iaf verkligen på väg år rätt hål. Sen kom dundermagsjuka med  feberkramper och extra allt. Bajsfyllda pyamasar nattetid och så mycket magsmärta att de vred kroppen i de mest konstiga ställningar. Ja ammade så fort de ville, natt som dag, allt för att undvika vätskebrist och dropp (som saga fick ett par dygn hos Astrid) och ge tröst och närhet.
När de var påväg ur sjukdomen och även lite sen de blev friska tycker de att de ska få tutta lite när som. Det tycker inte mamma! Dessutom vaknar de och småskriker fast utan något tecken på att ha ont. De skriker bara helt enkelt. Eller gnäller. Eller vill bara inte sova helt enkelt. Mina tjejer som gjort skillnad på natt och dag redan när vi låg på sjukhuset efter förlossningen. NU ska de börja krångla. Detta har resulterat i väldigt tunga dagar. De har ju vaknat på samma sätt även på dagen så har inte kunnat vila ordentligt då heller. Väldigt märkligt beteende för tiden de inte är jobbiga så tokskrattar de och är hur charmiga som helst. Verkligen motsattser.

Inte för att orsak spelar någon roll för det är som det är ändå men givetvis har Mamman en hobbyteori. Det händer väldigt mycket i mina små bebisar just nu. Första året är väl iof så att de utvecklas fruktansvärt fort och lär sig nytt hela tiden. Nu verkar det ändå vara en extrem fas. Sen de väl fattade att de kunde vända sig har det bara sprungit på och snart gör de väl just det, springer på...Jo jag vet, en tid kvar är det. Som tur är med tanke på att vårt hem inte är riktgt barnsäkrat än. Vilket fall så måste det göra ont i kroppen och inne i huvudet att utvecklas i en sådan rasande fart och att se världen från alla nya vinklar och perspektiv som de får. Kanske är allt väldigt naturligt om en förstärkt av sjukdomen.

Vi har börjat notera när de äter och sover för att försöka urskilja något form av mönster. Jag vill gärna synka de små så de någorlunda äter och sover samtidigt. Annars gör jag absolut inget annat än söver,matar och roar barn på en dag. Jag vill gärna ha något form av eget liv med, iaf några minuter varje dag.
Nätterna började gå åt rätt håll mellan fre-lör. Det gjorde mycket att Andreas inte jobbade dagen efter eftersom han då givetvis hjälpte till mer. Man är så trött att man inte ens hinner tänka. Jag är alldeles för snabb på att langa fram tutten på natten för att då tyst och sömn. Det är inet alltid det bästa, inte om man vill öka på tiden mellan målen. Nu började det som sagt iaf bli lite mer normala nätter igen. Snart är vi nog tillbaka där vi var innan sjukdom.


De älskar verkligen allt man erbjuder. Vi har inte hittat något de inte gillar :D Jag helammade fram till 6 månader så mellan 4-6månader lät vi dem bara smaka på olika saker, vi försökte inte ersätta något mål med puré. Grött övervägde vi att byta ut ett mål med men det blev aldrig så innan 6 månader. Dett afunkade för oss och när vi väl började ersätta mål så gick det lekande lätt eftersom de redan gillade allt vi erbjöd. Visserligen tryckte de inte i sig en hel portion första gången de fick gröt/puré som måltid men de vet jag inte om deras små magar behövde  heller.

Första gången Nova fick gröt efter magjsukan attackerade hon skeden och Saga bara gapar när hon får mat från tallrik. Nu gäller det bara att hitta rätt rutiner på dagen igen, Frukost-Lunch-Middag och så något mellanmål därimellan. Hoppas på att de ska sluta nättäta snart när de äter bättre hela dagen och att de ska sova längre stunder på dagen även de i samband med bättre matvanor. Jag tror det kan funka eller iaf blir bättre. Det verkar så. Håll tummarna!

Vi är friska nu. Så avlägset och främmande det kändes för en vecka sedan.
Fredagens tenta fick inte det upplägge som var planerat men med de förutsättningar som fanns är jag ändå nöjd med resultatet. Det kan gå vägen. Jag är långt ifrån säker, men det kan gå.

Lördag var examensdag. Gick upp klockan 06 och då sov minsann barnen sött när jag ändå behövde gå upp ;P Vi gick hemifrån redan innan 7.30 eftersom vi skulle lämna Saga hos mormor och morfar innan vi satte oss i bilen och åkte mot Eskilstuna. Andreas tyckte det var tillräckligt utmanande att ha en halvårsbebis i knäet i kyrkan under cermonin, han ville inte ha två :) Saga levde som en prinsessa utan konkurrerns av syrran och med både mormor och morfar för sig själv så hon var helt klart nöjd! Samtidigt såg nog Nova sig som en vinnare som ensam fick åka iväg med både mamma och pappa. Dessutom var det massa spännande människor som hälsade på henne!

I Eskilstuna var allt fint och perfekt. Tal, musik och lärare som bjöd på sig själva. Jag kände mig underklädd, framförallt i mina kängor men jag hade iaf inga trasiga strumpbyxor *haha*.
Fixade mig ju supertidigt på morgonen och orkade varken tänka eller bry mig. Brydde mig lite mer när jag skulle fram och hämta ros och diplom ;) Meeen äsch! Hade iaf ingen barnspya över mig vilket jag haft större delen av denna termin :)

Här hemma hade vi med hjälp lyckats få ihop en riktigt fin bjudning med massa gott trots sjukstugan som varit under veckan. Jag fick dessutom så fina presenter att jag nästan vill plugga 4,5 år till! =)

Igår tog hela familjen det superlugnt. Tror tjejerna var lyckliga över att vi inte gjorde något och alla fyra var samlade, friska. Vi har fått tillbaka våra pigga, glada och friska tjejer nu. Lagom till jag gick på mammaledighet och Andreas hoppade i arbetsbyxorna igen.

Farbror doktorn har kommit med lite mer kunskap.

Rota-viruset är lite som vattkoppor, har man haft det så har man haft det. Oftast. Det är också orsaken till att vuxna brukar klarar sig, man har generellt haft det som barn.

Rota-viruset kan i sig ge feberkramper på barn så det är inte så märkligt att våra tjejer får det som har tendens ändå. Kanske orsaken till att den vanliga mängden stesolid inte ger respons, tänker jag, läkaren har inte sagt något om det.

Nova är piggare än vad Saga var när hon kom in. Hon får inget dropp och är i allra högsta grad delaktig i samtalet med läkare/syrror :) Bjuder även på leenden. Hennes mage är dock inte alls bra.

EEG görs under dagen. Troligtvis och föhoppningsvis görs det uppföljning även på henne om en månad.

Det finns en stor chans att Nova får åka hem redan idag på permiss eftersom hon äter och är förhållandevis pigg. Andreas upplever henne piggare än vad Saga var när hon fick åka hem igår. Hoppas.

Ambulanspersonal och läkare berömmer oss och lite smicker går hem när man är trött och less. Det är också skönt att höra att vi gör rätt saker i rätt ordning, även att vi gav stesoliden direkt igår var helt korrekt. Skönt. Samtliga har sagt att vi är så lugna och sannsade föräldrar, de skulle se kaoset på insidan!! 


Saga går åt rätt håll. Fortfarande knas i magen men hon blir piggare och piggare och har ingen feber. Hon vaknar dock säkert en gång i timmen för att hon har ont i magen och mellan halv 5 och halv 7 sov hon inte alls. Intervallet mellan fylld blöja blir i alla fall längre och längre, bra!
Just nu sover hon och det borde jag också göra men hur dumt det en låter orkar jag inte lägga mig.

Vi visste att det här med feberkramper är något vi får lov att leva med. När Saga började krampa igår var vi båda lugna. Tog fram telefonen och klockade samtidigt som vi  tempade, ringde 112 och gjorde alvedon och stesolid redo samt baddade med fuktig handduk. Tempen var på 38 så inte enormt högt men det är ju inte febertoppens siffra som spelar roll i sammanhanget utan hur snabbt den nått dit. Tre minuter ska vi vänta innan vi ger stesolid.

De flesta har nog sett reklamen från Haiti om jordbävningen. Jag minns inte exakt men kontentan är ungefär ”det här reklaminslaget varade 30 sekunder, under den tiden han en hel stad utplånats”. Man tycker reklamen var ganska lång och kan inte förstå att den lilla stunden kan få sådana konsekvenser.
30 sekunder är vanligtvis ingenting. Tre minuter är vanligtvist ingenting.

När du ser din dotter ligga på skötbordet och rycka i hela kroppen, saliv rinner ur munnen och hon låter hela tiden. Ingen kontakt, ingen respons alls. DÅ är tre minuter en evighet. Lugna brukar vi vara, lugna och sannsade, men vi d en och en halv minut sa jag till Andreas att jag väntar inte mer än två minuter denna gång. Han står med luren till 112 och nickar.

Stesolid efter två minuter, effekten brukar komma omgående. Inte denna gång. Den enda effekten var att hon fyllde skötbordet med diaré så det är möjligt att hon inte hann ta upp tillräckligt med stesolid. Sannolikt är det så. Krampen fortsatte även när ambualansen kom, då hade det gått 18 minuter. Jag märkte en skillnad mot de som tidigare varit hos oss. Det var allvar på ett annat sätt, men inte panik. De ringde akutbilen som var alldeles för långt bort. Hon fick mer stesolid. Krampen varade ytterliggare 10 minuter efter att ambulansen kom, totalt nästan en halvtimme. Inte bra. Hon slutade dessutom andas men det var ett resultat av stesoliden som gör att muskelerna slappnar av. Antagligen fick hon för stor dos förhållande till sin vikt för att man ville häva krampen. De hade syrgas redo så hon fick luft hela tiden men hon andades inte själv. Färgen i ansiktet var bra hela tiden vilket jag hör dem upprepa mellan varandra och till akutbilen som de har telefonkontakt med.

När akutbilen kom hade krampen slutat och Saga börjat andas själv igen. De åkte ändå iväg med blåljus trots att det inte var bråttom. Jag stod i fönstret med Nova på armen och ser bilen åka iväg blinkandes. Man är inte kaxig då.

I natt har Andreas och Saga sovit hos Astrid. Saga hade nu på morgonen 39 graders feber men hon har inte krampat något mer. Hon vill inte lämna sin pappas famn så i natt har de sovit tillsammans. De har tagit blodvärden vilka ser bra ut. De har träffat läkare på morgonen och i eftermiddag ska de ta EEG. För Sagas skull kommer alla till henne för kontroller så hon slipper rullas runt bland rum och avdelningar.
Antagligen är det vanliga, ofarliga, feberkramper men eftersom det upprepas blir det nu en ordentlig koll. Dessutom vill vi veta vad som kan hända när krampen, som denna gång, vägrar ge med sig samt vad vi gör om hon slutar andas efter att vi givit stesolid. Nu ger vi bara en dos stesolid så den risken är minimal men det är bättre att vi får veta allt som kan hända och vad vi kan göra. Om detta ska pågå 1-2 gånger i månaden behöver vi få kunskap om hur vi ska agera.
Visar det sig att det är något mer än vanliga feberkramper kommer vi även ta en koll på Nova.

Nova är förövrigt superglad och nästan lite mallig över att ha mamma för sig själv. Hon fick sova i dubbelsängen i natt och somnade bums när jag la henne. Vi har myst hela natten. Jag har sovit förvånansvärt bra men vaknat många gånger av märkliga drömmar och hela tiden en tomhet i bröstet. Mina Saga ligger inte i sängen intill.


Tillägg
Jag har fått ett mms av Andreas på Saga med ett stort leende.
Mammahjärtat smälte!!! :)

Två barn springer.
Det ena för att skolan är slut. Det andra för att inte bli skjuten.
Två barn ler.
Det ena för att matteprovet gick bra. Det andra för att det klarade sig ifrån en bomb.
Två barn gråter.
Det ena för att det inte fick en mobiltelefon. Det andra för att föräldrarna dör.
Två barn i världen.
Det ena är 10, det andra blev bara 9.

Nova, Lucas & Saga


Den enda som verkligen skötte sig var barbastark =)