Fyrsamhet

De mest generösa människor jag vet är föräldra-bekanta. Det vill säga bekanta som är föräldrar. De behöver inte ens vara riktigt bekanta utan även vänners vänner. Innan töserna ens var födda damp det ned mail med erbjudanden om saker vi kunde få och få låna. När tjejerna föddes fick vi (barnen) massa fina presenter, leksaker och kläder. Vi har sluppit köpa så otroligt mycket saker. Viktiga saker och roliga att ha saker. Åkpåsar för vintern, barnstolar, kläder, leksaker, gåstolar, hoppgungor, böcker. Listan kan göras mycket längre. Jag är så otroligt tacksam för allt för det är åtskilliga tusenlappar vi har sluppit spendera.

Jag har försökt föra samma anda vidare, jag vill inte vara sämre. Så när tjejerna vuxit ur kläder har jag skänkt vidare åt olika håll. Nu har de flesta av våra bekanta som fått barn efter oss fått pojkar och de vill tydligen inte klä sina barn i rosa klänningar…I helgen som var kom Bea & Ronny och hämtade en flyttlåda fylld av bebiskläder för där kommer det iaf en tjej till midsommar.

Jag spar de som känns för sentimentalt för att skicka vidare och jag har även sålt en del kläder för en billig peng och i och med det fått roliga mailkontakter i Sverige.
Igår åkte våra Brio-stolar iväg till nya ägare. Li är nog den vi lånat allra mest av och hennes bror och sambo ska märkligt nog också få tvillingar. Eftersom vi har så mycket grejer från henne och fortsätter låna framförallt kläder i takt med barnen växer känns det extra bra att vara generös dit. Tvillingmagen var stor och fin och jag saknar nästan att vara gravid. Märkligt hur fort man glömmer allt det jobbiga ;)

Nu ska jag plocka ihop så jag och tjejerna kan ta en promenad som avslutas hos mormor.

Gladare unge får man leta efter. Hon skrattar åt det mest otänkbara saker. Livet är roligt helt enkelt. Hennes inte längre tandlösa leende bjuder hon på många gånger om dagen. Två vita gaddar stoltserar i underkäken. Hon är precis före sin storasyster med det mesta just nu. Hon slutade även amma före sin syster, på eget initiativ.

Båda är glada barn men Nova skrattar mer med ljud och åt fler saker. Framförallt bollar. Stora och små, mjuka och hårda. Gärna ska de studsa lite konstigt otippat. Då kluckar Nova glatt.

Hon är ett stort fan av sin syster. Båda beundrar varandra och tar gärna efter men Nova lite mer. Av alla roliga människor Nova träffar så är Saga allra roligast. Henne kan man skratta åt ofta.
Annars föredrar Nova män framför kvinnor. Våra manliga besökare slipper oftare igenom Novas blyg-test än de kvinnliga. Det är roligt när det kommer folk på besök, hon är väldigt social bara blygheten försvinner. Barn är oavsett allra roligast. Då kan till och med en främmande unge få peta henne i magen på lekmattan i Centrum, all blyghet som bortblåst och hon skrattar högt.

Hon var mammig tidigt. Även om andra dög var det hos mig hon ville somna, jag var tryggheten redan på Neo. Nu har det plötsligt vänt. Det är pappas tjej. Så när Andreas kommer hem från jobbet får han inte byta kläder eller gå på toaletten. Då letar hon snabbt upp honom och är han inte där hon tror att han är, har han låst dörren om sig -då skriker hon rakt ut. Våga-inte-gå-ifrån-mig!!!!

Igår blev ett högt dricksglas fyllt med vatten kvar lite för nära bordskanten. Sådär nära så små bebisarmar precis når, vilket jag iof dagligen förvånas över hur långa de är…

Jag står vid datorn och hör ett sörplande ljud från vardagsrumshörnan. Där står Saga och dricker. Hon har tiltat glaset så vattnet rinner över kanten och faktiskt hamnar det mesta av vattnet i hennes mun. Det är fuktigt på magen och det är en liten pöl under henne på parketten men det mesta hamnade i munnen och hon är väldigt försiktigt. Jag var lite imponerad över min 11 månaders även om det så klart inte ska stå ett glas så hon når. Inte så högt glas framförallt som är mycket svårare att hantera än ett mindre.

Båda ställer sig och är ”ute och går” med gåstolarna, dvs inte i stolarna…det har de gjort länge. De puttar stolarna framför sig som om det vore en lära-gå-vagn. Saga var ca 2 veckor efter Nova med att ställa sig, hon kom upp på knäna men inte orkade det sista. En sak jag märkte med de här två veckorna som ändå inte är så mycket var att Saga inte alls trillade lika mycket som Nova. Första dagen Nova lärde sig ställa sig själv slog hon sig tusenmiljonergånger för att hon inte kom ned igen. Det finns fördelar med att det inte går så fruktansvärt fort, förståndet ökar hela tiden.

Förövrigt är de 11 månader idag :)

Nu ska anamma det här med att man inte ska dra ihop tvillingar som en person och skriver en blogg om bara Saga. Nova får vara med nästa gång.

Det är kul att se personligheter titta fram. Små egenheter som gör tjejerna till totalt olika individer hur lika deras dna än är. De lekar oftast med samma grejer, syrrans sak höjer rolighetsfaktorn samma sekund som hon börja leka med den. Man kan ändå se vad de helst leker med, vilka saker som är favoriter för respektive barn.

Saga gillar sånt som är på hjul. Allt från den lilla bilen till den stora vagn. Kan höra henne skratta högt när hon sitter helt ensam, då drar hon gåstolen fram och tillbaka med handen. Fokus ligger dock på detaljer, däcken. Pilla på saker i hjulen och på hela däcket, det är kul! Andra favoritsaker är gosedjur. Man kan ligga och prata, pussa och gosa med dem länge.

En otrolig envishet har Saga. Mina glasögonen är roliga att plocka av, det tycker båda. Skillnaden med Saga är att hon inte slutar. Hon ger sig verkligen inte hur många gånger jag än tar bort hennes hand. Jag kan säga till argt, glatt, skojigt, bestämt och ännu argare. Hon ser det som en utmaning att fortsätta, hon blir triggad när jag blir arg och hon ler. Jag blir arg och hon skrattar. Det är för henne en lek att få av mina glasögon.

Saga fastnar i lekar. Hon kan sitta länge själv och hålla på med sina grejer så länge ingen stör henne. Hon pratar och pillar med sina saker och får något drömmande i blicken. Vad som händer inom hennes lilla bubbla vet bara hon och möjligen hennes syster. Det händer ofta att Nova sitter en liten bit ifrån och skrattar högt åt Sagas lekar.
Det är roligt att studera dem, både tillsammans och var för sig. Små människor håller på att formas till individer med massa viljor och egenheter :)

Nu kliver jag utanför boxen en aning. Detta gäller inte alls vår fyrsamhet men det har iaf att göra med någon som jobbar med barn. Ola Lindholm. På facebook så har jättemånga av mina vänner börjat länka hans blogg och inte bara länka utan flertalet menar även att bloggen är  beviset till att han är oskyldig. Riktigt så enkelt är det väl inte? Vem som helst kan starta en blogg och berätta om sin oskuld. Att han vill ge sin synvinkel är fullt naturligt. Att han väljer att inte göra det via en tidning, framförallt inte Expressen, är ännu mer naturligt. Så vad återstår, förutom en liveintervju? En blogg…

”Men är det inte jättekonstigt att fortsätta påstå att man är oskyldig så där om man faktiskt gjort det?” säger typ…alla? Han vore inte den första i världshistorien som bedyrar sin oskuld när det gäller kokain eller andra droger. Om någon har något att förlora på att kopplas samman med narkotika så är det Ola Lindholm. Man jobbar inte med barn och drar kokain på fritiden. Framförallt inte Sverige. Självklart kommer han påstå sin oskuld tills det inte går att bevisa något annat. Kanske fortsätter han även då, inte heller det vore unikt.

Jag tror inte att han är skyldig. Jag tror inte att han är oskyldig. Precis som att han inte borde vara dömd innan dom har fallit så kan jag inte vara så bombsäker på att han är oskyldig. När det gäller hans arbetsgivare är det kanske mer tveksamt att de lyfter ur honom ur projekt innan han faktiskt är skyldig. Det får stå för dem.

Jag tycker i vilket fall det är märkligt att ett blogginlägg får stora delar av facebook att konstatera att Ola Lindholm, den snälla killen, är oskyldig. Han har bara fallit offer för en konspiration.  Jag hoppar inte på det tåget. Än. Jag gör gärna det sen för jag vill inte heller att det ska stämma. Det vore oerhört trist på alla sätt och vis men vi behöver väl inte bli naiva för det?



För den som inte läst bloggen men vill ta del av hans synvinkel så finns den på: olalindholm.blogspot.com

En sak som burkarna är helt överlägsna på är konsistensen.
Oftast får jag till det men ibland är det för torrt och andra gånger för löst.
Nestlé, Semper och Hipp....de lyckas alla gånger...

Kollade lite gamla matinlägg. 14e februari, ammar nästan inte alls längre.
Jag kan skriva samma sak nu. Ammar nästan inte alls längre meeeen det svårt att sluta helt ;P
Jag kommer kanske aldrig mer amma igen.
Andreas vill inte ha några fler bebisar och jag vet inte vad jag vill så det stannar nog vid två barn.
Har som egen amningsgräns 1år eller tidigare om tjejerna skulle bli "för medvetna" eller rent av säga "tutte".
Då blir det för konstigt för mig. Andra gör som de vill, så klart.
Sen februari har jag väl ammat en gång per dygn och barn. Slutade nästan kort efter 14e men så blev de sjuka och då är amning så bra. Tröst & mat i ett. Nu är det faktiskt inte ens varje dag längre så det är på gång nu. Både jag och tjejerna är redo och tar inte vi beslutet så sinar det nog snart så det inte ens går.

Nu kom Tette =)

Återkontroll på barnens ögon på Danderyd igår. Det var tillfälle två totalt på sjukhuset. En fantastiskt bra ögondoktor. Samma som vi träffade i Väsby på bvc som skrev första remissen. Förutom att han är socialt begåvad så tar han sig tid att svara mina och Andreas hundra frågor vi attackerar honom med. Pedagogiska förklaringar på hur ögon fungerar och hur framtiden kan tänkas bli för tjejerna.

Nova visade inga tecken på skelning men det går inte att säga säkert ännu om hon kommer få, om det är glasögonen som gjort att hon inte utvecklat ngn eller om hon helt enkelt slipper. Jag kan väl iof säga med ganska stor säkerhet att det knappast beror på att hon haft glasögon. Det har ju gått allt annat än bra att använda dem.
Saga skelar däremot och ganska ordentligt. Den här tiden som gått sen förra tillfället skulle visa hur mycket glasögonen kan hjälpa. Ögondoktorn hade inga jätteförhoppning över glasögonen eftersom det inte blivit bättre alls men eftersom jag vet hur minimalt lite hon haft dem på sig, inte minst för att vi fick byta och haft de nya paren bara en tre veckor, känner jag att den här testperioden inte säger någonting. Vilket jag sa och han höll med om.

Jag frågade hur länge glasögonen minst måste vara på för att ge effekt. Två timmar. Inte totalt på en dag utan i följd. De har ingen av barnen haft någonsin. Den förra ögonläkaren vi träffade ville inte ge sådana tidsgränser, det var bara ”så mycket som möjligt”. Det fattar väl vem som helst att för att få maximal effekt ska de sitta hela dagen men sanningen är att två barn under ett år inte går med på det. Nu har vi något att sträva mot. Jag tar ett barn åt gången. Tvåtimmasrintervall men målsättning att hela tiden utöka tiden. I augusti kan vi med mer säkerhet säga vilket effekt glasögonen har mot skelningen, då har vi testat på riktigt.

Griniga barn, sovit för lite idag. Hungrigt hos barn och mamma. Nova ramlar för 1000000 gången. Kan inte ta sig från stå till sitt. Ser snart misshandlad ut. Värmer mat till barnen. Sätter på ugnen till oss. Nova bajsar. Saga blir arg för att vi byter rum utan henne. Maken ringer halvirriterad. Dum trafik och så måste han åka söder om stan för vunnen auktion på tradera. Regnkläder för 30kr. Kunde inte bry mig mindre för stunden. Barnen skriker mer. Maten klar. Micron snart trasig så maten är ojämn. Ömsom kall ömsom för varm. Saga bränner sig. Skriker. Får vatten, nöjd. Sätter in kycklingen i ugnen. Sätter på spaghettin till makens matlåda. Osäker på om den blir överkokt eller lite okokt. Bränner nästan kycklingen. Gör en halvkass sås till kycklingen . Lyckas med riset (!) Nova ramlar igen. Plockar undan tvättade kläder. Barnen jagar mig på golvet. Arga när jag byter rum när de äntligen nått fram. Rycker mig i byxorna om jag står still mer än 10 sekunder. Mixar bär och yoghurt för morgondagens mellis till barnen. Sminkar mig för grannarna, vet ej varför. Maken ringer igen, trafiken är snäll nu. Det är inte frun. Funderar på om det är oseriöst att ta ett glas vin innan 17 när man är ensam med barnen och sen ska på föreningsmöte. Kommer fram till att det är det.


Mammammammamamammamamamamammma. Inte lika sött längre.



ANDAAAAAS!!!

I torsdags blev jag påmind om varför jag inte längre är en latte-mamma. Frågan är om jag ens hann bli någon. När barnen tillät sådana typer av äventyr tillbringade jag större delen av tiden med näsan i studentlitteratur. I torsdags var vi iaf på Waynes och det var tur att det var med just Tette. Det var tur att det inte var så mkt folk där som vi kunde störa. Det var tur att de få som var där skrattade åt stållarna i barnstolarna som höll låda så hela centrumet hörde dem. De var superglada så inge barnskrik i gnällbemärkelse men barn-skrik var det nog ändå. Har hört att dagis gör barn högljudda. Vi behöver inte oroa oss för vi är redan där. Det räcker att ha två hemma som triggar varandra.

I torsdags blev det även premiär för lekmattorna som blivit så populära i alla centrum. Kan inte påstå att varken nyckelpigorna, bollarna eller grodorna var så spännande men barnen som var där. Alla roliga barn som sprang runt. Nova skrattade från hjärtat, högt och länge och mest hela tiden. Hon röjde verkligen. Saga är lite mer försiktigt i nya miljöer och känner in först men även hon hade utbyte av leken. Det får vi göra om.

Helgen har varit lugn och skön på landet. Jag ville att allt skulle stanna upp lite, de behöver inte kunna gå än. Har ändrat mig tror jag. Magarna blir vääääldigt smutsiga av att hasas runt på diverse underlag…Förstår jag väl att de blir lortgrisar av gående barn med men detta var hysteriskt. Hör väl till säsongen också iof.

Nu har vi tvättmarathon. Alla landetkläder som legat över vintern och luktar konstigt + jackor och sånt som blev smutsigt av hasande magar :P

Nu kommer det en liten fyrbent som säger maammaaa. Än så länge kul och sött… :)








Tycker denna var lite söt. Kusin-Adam med Saga & Nova 24/4
En härlig grillkväll i Kunsängen <3