Ledsen och Trött

Smärtan i bröstet känns fysisk. Det är den inte. Visst är det märkligt hur kroppen fungerar? I de akuta situationerna så stark för att man måste. Nästa stund gråter kroppen inombords så mycket att det bildas en stor tung klump i hela bröstet. Jag tillåter mig att gråta men helst inte på jobbets morgonmöte eller på tåget hem som det höll på att bli idag. Jag tror polletten håller på att trilla ned. Allt som hänt och händer.

Det känns så hårt. Även om jag ger mina barn all den kärlek jag kan, vill och bör ge dem. Även om jag inte brister på en endaste punkt i min mammaroll så räcker det kanske inte. Det är väl jag som förälder om någon som ska kunna se till att mina barn, som jag klämt ut till världen, får en trygg och normal uppväxt och sen lever vidare in i vuxenlivet.
Det hänger inte på mig. Inte på Andreas. Vi kan göra vårt men vi kan inte göra allt.

Oavsett vad som händer för vår del kommer livet aldrig bli helt sig likt igen. Något dog inom mig efter att allt började igen i maj/juni skiftet. Vi har sakta brutits ned och jag tror inte den Mamma o Pappa Majunie som blev föräldrar 18 juni 2010 finns längre. Det här kommer prägla oss resten av livet på ett eller annars sätt och förstås inte bara av ondo.

Jag förstår inte varför Saga & Nova inte ska få chansen att leva de liv de föddes till. Varför inte Penny & Isaac får det. Varför inte Alma & Tyra får det. Eller de andra barnen vi inte nått än. Jag förstår verkligen inte det.

Jag är så ledsen och jag är så trött!


Imorgon blir det en bra dag!!!


Kommentarer
Postat av: Minna

Tårarna trillar ner.... Ja varför varför varför? Vill bara spola tillbaka tiden och låta Saga & Nova få (samma?!?) förutsättningar som alla andra barn <3 De har iallafall de bästa omkring sig. Många hårda och låååånga kramar

2011-09-27 @ 20:23:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0