Fyrsamhet

Beslut är svåra att ta. I alla fall de där stora besluten som får så fruktansvärt mycket påverkan. Man skulle allra helst vilja testa lite och sen backa tillbaka tiden om det inte blev som man tänkt. Ctrl Z. Ångra.
I höst börjar tjejerna förskola. Det var svårt att bestämma när det var rätt tid att börja eftersom man sökte när barnen var pyttesmå, typ 3 månader, för att vara säker på att få till den förskola man vill. Vi rådslog med de vi tycker har sunda tankar och blandade sen ihop de tankarna men vår egen uppfattning och livssituation. De känns små, prematurer som de är men samtidigt redo. De älskar även andra barn och skrattar som mest när de är många barn runt dem så jag tror den biten blir bra även om det nu är nervöst bara att tänka på det.

Jag då. Jag ska ju då jobba är tanken. ”Ska du jobba heltid i höst” frågade föreståndarinnan mig eller har jag korrigerat minnet? Kanske frågade hon oss båda om någon av oss inte skulle jobba heltid. Det var i samband med att vi pratade kramper, de är lite nervösa över att ha krampande barn där. Det kan man ju förstå.
Jag är väldigt kluven för hösten. Att ena föräldern börjar nytt jobb samtidigt som barnen börjar förskola är väl kanske inte klockrent men så kommer det sannolikt bli. Så måste det bli.

Jag har varit på tre intervjuer och det känns bra för så otroligt många jobb har jag inte sökt och flertalet har inte ansökningstiden gått ut på än. Det är ju lovande. Samtidigt kommer det inte ut så mycket nu på sommaren och det skulle vara skönt att ha det klart.
Idag tackade jag nej till ett heltidsjobb som skulle kunnat ha varit helt rätt. Det var med stor ångest. Ett sånt där typiskt svårt beslut som man bävar för att ta. Det var nämligen lite av ett drömjobb. Det var detta jag ville när jag började plugga för flera år sedan. När jag för en tid sedan satt och funderade över klassiska intervjufrågor för att förbereda mig och för mig själv svarade på ”vad gör du om 10år” så var det detta. Så rätt men ändå så fel. Det passar inte in i det liv jag lever idag med två 1åringar och man. Synd. Jag är rädd att ångra mig, rädd för att detta var mitt tåg och jag inte hann på men min prioritering är tjejerna och kan inte vara något annat. Jag var väldigt välkommen att höra av mig i framtiden när mitt liv ser annorlunda ut. Håll tummarna för att det finns en ledig tjänst då!! Kanske är jag just där om 10 år ändå ;)

Jag har fått nej på ett jobb och det var tråkigt. Ett sånt där normalt jobb med mån-fre, semesterveckor och lön 25e. Med det paketet kommer normalitet och trygghet. Jag har aldrig jobbat eller levt så men det skulle passa väldigt bra ihop med barn på dagis. Det stod och vägde mellan mig och en annan sa dem iaf. Han hade erfarenhet och det är svårt att tala emot det argumentet. Det var nog även ett sånt jobb där det var stor fördel att ha erfarenhet så utmanande hade det varit men jag var väldigt sugen på den utmaningen.

Det tredje jobbet väntar jag svar från. Där har jag mer erfarenhet och är antagligen ganska lämpad tror jag men man vet ju aldrig om man klickat så där bra som man tror att man har och man vet aldrig vad man konkurrerar emot. Den är en tjänst på 90% vilket är lite roligt, jag undrar var de plockar bort 10% arbetstid. När jag sökte var det 70% eller något sådant men de hade lyckats öka. Detta skulle nog passa vår familj allra bäst. Inte riktigt heltid och ett par tillfällen i månaden kväll/lördag vilket gör att jag och Andreas kan skarva ihop till kortare dagisdagar för tjejerna. Det vore bäst för oss, frågan är om det bäst för mig.

Jag har tiden för mig och man måste inte ha drömjobbet som första jobb efter examen. Kan även till och med vara fördel att skrapa ihop erfarenhet från olika håll innan man når slutstation. Jag är inte ens 30 och är färdigutbildad, gift och har 2 barn. Rest, jobbat och levt innan detta. På samtliga tre intervjuer har de tittat lite frågade på mig hur jag hunnit med och framförallt orkat och då har jag inte ens nämnt att tvillingarna får krampanfall och att vi stundtals inte sovit utan bara vakat. Det klokaste vore att inte ta ett alltför utmanande jobb i höst utan något som ligger nära det jag gjort tidigare. Jag får helt enkelt hoppas på att de ringer och vill skriva anställningsavtal med mig.