Fyrsamhet

Igår skrev jag att jag har allt jag kan drömma om och det är ju aldrig helt sant. Det finns alltid ngt mer vi vill ha och det skvallrades det om lite i inlägget med. Det finns ju t.ex. en önskan om större boede med tomt. Oavsett är det värdsliga saker och jag är fantastiskt glad över det jag har och det jag har åtstadkommit här och nu. Någonstans är jag även glad över att precis alla drömmar inte är uppfyllda nu när jag är 28 för vad skulle det då finnas kvar?
En sak finns det ändå som jag glömde. En sak som önskar över allt annat och skulle kunna oftra massor, massor massor för att få bort och det är att tjejerna kramper. Det är så fruktansvärt trist, tröttsamt och oroligt. Igår igen. Nova igen. De var inte ngn av de kraftigaste eller så otroligt lång men tillräckligt för att Nova och Andreas behövde åka in. Hon blev dock aldrig inlagd men på en akut är det akuta fall så det tog sin tid innan läkaren kunde komma och konstatera att allt var lugnt igen.

Det kändes märkligt att alla folk satt här och åt tårta mitt i allt. Även om detta har blivit vår vardag är det ju vår och det var lite som att någon såg in i ens privata. Man var blottad och jag kände mig oerhört konstig i kroppen. Ändå var det bara våra nära o kära här så jag vet inte vad de där kom ifrån. Krampen var även väldigt oväntad så var kanske därför allt blev så märkligt.
Nu är allt som vanligt igen, vi får se hur länge. Läkarsamtal nästa vecka igen, EEG veckan efter...


Min Pappa och barnens Morfar är iaf verkligen på bättringsvägen och hemma igen!!