Fyrsamhet

Jag orkar inte riktigt.
Badade med mina tjejer i badkaret. Tro mig det behövdes.
Novas arm for. Vad var det, sa Andreas samtidig som jag tänkte det.
Vi visste men vi låtsades att hon lekte men hade ögonen på henne.
Det kom två till. Inte så där helt ihop, bara ett ryck. Hon var med hela tiden.
Andreas tog upp henne. Hon började krampa direkt hon kom på skötbordet.
Asymetrisk.
Jag och Saga var kvar i vattnet, orena fortfarande.
Andreas gav diazepam och ringde 112, jag och Saga tog oss ur vattnet.
Saga fick vara naken och blöt.

Ambulansen var otroligt snabb. De hade just kört in i Väsby.
Killen har jag träffat förut men inte kvinnan. Jag gillade henne inte.
Andreas åkte med ambualnsen, det var ju hans tur....
Sen gör det ingen skillnad. Någon måste vara på sjukhuset och någon måste vara hemma.
Han kan inte jobba imorgon oavsett. Inte förmiddagen, em går säkert.

Krampen hävs inte trots dubbel dos diazepam.
Hon krampar hela vägen in till Astrid, först där hävs den (men fortfarande i ambulansen)
Det känns inge bra.
Säg inte "det är för att ni är starka som det händer er".
Säg inte nått. Det är jordens största lögn.
Jag orkar faktiskt inte mer.