Fyrsamhet

I natt var en dålig natt. Vi kände att barnen var varma igår kväll och tempade. Aningens förhöjd temp. Det brukar vara ett dåligt tecken.

Andreas låg vaken länge för att ha koll men inget kom. Saga har sömnryckt hela natten och Andreas har varit på helspänn.

Även Nova har vaknat mycket i natt, vet ej om det var för att henens syster var orolig eller om hon var dålig själv med. Tyckte inte hon var så varm.

Jag fick sova lite mer än Andreas men det har varit många vakna-somna i natt och när klockan rignde 06.15 sov jag hårt.

Ofta när kramp är på gång vaknar barnen till när jag går upp och så börjar det.

Det har hänt flera gånger att Andreas kommit uppvinglande med krampande barn medan jag förvånat stått och duschat.

Inte idag.

Istället kom samtalet när jag stod på perrongen i Karlberg och jag blev jätteförvånad fast jag visste att det var högrisk för kramp idag.

Hade precis messat och bett honom ringa när det passade för att meddela vilken telefon jag skulle ha påslagen under möte osv.

Så säger han att Saga krampar, att ambulans och akutbil var påväg liksom Mormor & Morfar.

Tom i skallen. Totalt handfallen.

Åk och jobba, sa Andreas eftersom jag inte kunde tänka själv. Jag skulle inte ha åkt till Saga om jag inte jobbat utan jag skulle åkt till Nova.

Hos Nova fanns redan Mormor & Morfar.

Så jag åkte till Sumpan med tryggheten av att jag var närmare sjukhuset om det skulle bli kritiskt för Saga eller Nova skulle följa sin syster.

Fast trygg har jag inte varit. Hjärtat har hoppat över ett slag varje gång telefonen ringt och mina känslor har legat på ytan hela dagen.

Man ska helt enkelt inte ha ett viktigt jobb som man bryr sig om när man har sjuka barn.

Man ska jobba på ett ställe där man lätt kan ersättas. Där individen fungerar snarare som en maskin än som en människa.
För mig är jag mitt eget redskap och jag har klienter som jag bokat med.

Det går inte bara att lyfta ur mig och placera en annan person i mitt rum utan att förbereda.

Allt går förstås när det måste men det är inte enkelt och det blir inte riktigt bra.

 

Nu har jag speedat på allt jag bara kunnat fram till nu för att jag inte vetat om jag måste släppa allt åka akut. Hade även superkort lunch av samma orsak.

Jag är kvar än och Saga har fått komma hem igen <3 

Nu har jag inte så mycket jag kan göra för det är redan gjort :P
Dessutom ligger vårt journalsystem nere, (heja...!) så kan inte föra in något från dagens samtal.

Sitter här och skriver en blogg istället och vaktar telefonen...