Fyrsamhet

Det är ingen enkel miljö att vara i, framförallt när man inte får lämna rummet. Vi får ta promenader utanför avdelning men inte gå och leka någonstans. Promenad vågar vi inte ta långt eftersom kramperna kommer och knackar på dörren helt oannonserat. Man vill helst inte vara alltför långt borta. Vi har gått till cafeterian, kort sväng ute och till pressbyrån där vi tacksamt nog har nära och kära som jobbar. Tyvärr har vi inte kunnat gått tillsammans utanför rummet för båda tjejerna har inte varit pigga nog samtidigt.

Jag har det jobbigt just nu. Det är upp och ned hela tiden och oftast tycker jag det går att hålla ett positivt perspektiv. Små framsteg här och en bulle där som piggar upp :-P men nu är det dipp. Jag är ledsen. Saga har varit borta så länge. En kort stund i fredags var hon lite sig själv, annars rätt borta hela tiden. Även utan hög feber och även när det gått en tid efter kramp. Jag är rädd. I onsdags var hon frisk, var det sista gången vi träffade vår Saga som vi känner henne? Har den vidriga sjukdomen tagit greppet om henne? Hon måste ju få vara normalsjuk och tagen av det och personalen upprepar att RS kan vara ett elakt och envist virus. Dåliga stunder inbillar jag mig att de bara säger så för att hålla den galna mamman lugn.
Som överlevnsdsinstikt måste vi fokusera på det positiva och en stor fördel med att ha två krampande barn och inga syskon är iaf att hela familjen är samlad. Vi är tillsammans och det är inte mkt annat som konkurrerar om vår uppmärksamhet när töserna är vakna.
Igår kom barnens farfar och faster. De här besöken betyder så mkt för oss alla fyra!!! <3 Tiden går så långsamt här. Framförallt när man plötsligt får en timme till mitt i natten!!!!! Någon prognos för veckan finns inte. Ett dygn i taget. Kanske kommer mer svar när det inte är helgpersonal och bättre bemaning.
Nova har förresten och röntgas nu. Det är mest för att utesluta att det inte är ngt mer än RS. Kram o puss på er alla fina som bryr er.