110903
Om vi inte uppdaterar ska ni inte bli oroliga, vi har två barn att ta hand om med och de är inte friska just nu så inte bara glada miner om jag säger så. Det är två väldigt trötta och ledsna föräldrar till två väldigt härliga 14 månaders barn som sitter här och försöker ha en någorlunda normal lördagkväll. Skallen är fullproppad med tankar men vårt hemliga vapen är att försöka vara som vanligt. För vår skull och för barnens skull. Vi kan inte stänga in oss. Väggarna kryper mot oss här hemma. Känner oss instängda och kvävda om vi inte gör ngt men orkar samtidigt inte göra något. Ambivalensen vandrar inom oss. Dessutom måste aktiviteter givetvis anpassas till barnens mående och idag har de feber men inte jättehög. Vi har haft kontakt med avdelningen under dagen men egentligen inget speciellt. Vi skrev inte ut oss p.g.a. febern, kändes tryggare och smidigare att fortsätta vara inskrivna om ngt skulle hända.
Tack alla ni som finns där ute! Det är väldigt skönt att veta att vi inte är ensamma i detta svåra läge. För er som vill ha koll kommer vi försöka fortsätta uppdatera bloggen. Det blir tjatigt att svara varje gång ngn frågar samma fråga på fb eller sms även om jag vet att alla frågar är av välvilja och omtanke. Alla kommenterarer går raka vägen in i våra hjärtan, det lovar jag! Oavsett om ni undrar ngt eller bara lämnar ett litet spår, ta inte illa upp om vi inte svarar dock. Det är lättare att nå ut till alla på en och samma gång. Jag lyckas dessutom alltid missa hälften av de jag vill skicka till när jag ska skicka mass-mess. Jag gör ju oftast sånt i akuta situationer så blir lite förvirrad.
I övrigt är barnen som vanligt mellan varven. Det skriks och de har ont i magen och feber men sen skrattar de högt. De pratar med varandra och de pratar med oss. På sitt språk förvisso men så som de brukar. Lekarna är som vanligt och allt är som vanligt i deras beteenden. Tittar man tillbaka i tiden så går utvecklingen framåt och det är väl på ngt vis det vi får sätta vårt hopp till. Att det fortsätter så och inte bakåt.
Gav nya medicinen ikväll. De kommer nog få en del bieffekter är jag rädd men kanske inte redan nu för upptrappninegn är lång. Vi ska fortsätte med keppran med ett tag till. Som tur är så är våra barn matglada för nu är de piller. Visserligen väldigt små men ändå svårt att få ned i en ettåring eftersom de absolut inte får tugga på det. Med yoghurt slank det iaf lätt ned.
Det var det för nu. Fråga om ni undrar något. Jag vet att jag skrev att vi inte orkar svara på enskilda frågor så det kan ju verka lite motsägelsefullt....men det kan ju vara ngt jag inte tänkt på att dela mig mig av så många vill veta. Orkar vi inte svara så svarar vi helt enkelt inte...
Läkarbesök torsdag. Jag vet att några av våra nära har googlat runt bland EP och kommer ni på några frågeställningar kring komplicerade feberkamper, dravets syndrom eller annat om detta så dela med er så vi kan ställa frågan vidare. Det är ganska blankt i våra huvuden så vi kommer nog inte komma på allt vi undrar över innnan torsdag....
Kärlek till er alla men mest till mina döttrar som inte gjort ngt ont och inte förtjänar detta!!!!
Den här bilden står på mitt skrivbord på jobbet.
Drygt en månad är de på bilden, 24 juli 2010. Mina hjärtan.
Vi alla är lyckligt ovetande om vad som skulle komma.
Andreas har en klok tanke. Vad som än händer med våra tjejer så har de varnadra.
Alltid, alltid, alltid varandra även om de blir dåliga kommer de vara på samma nivå.
I lek och utveckling är de två. <3
