Står och trampar.

Nu händer det inte så mycket alls här. Förutom det som ska hända förstås, växandet.
Vi vill hem. Det är jättebra här och jag är extremt imponerad över vården och inte alls lika främmande till att betala skatt längre. Ändå. Jag vill hem. Andreas klarar sig aningens bättre än mig men jag saknar mitt hem och att kunna gå undan och vara ifred någonstans!

Allt har varit så positivt hela tiden. Det har inte varit något bakslag när det gäller barnens mående så vården här känns inte lika nödvändig nu. Läkarna har konstaterat att det inte kommer behövas någon medicinsk uppföljning!! Mycket skönt! Men vad gör vi här? Det är förstås tryggt att det dagligen görs koller av läkare på de små, att syrror kommer in och lyssnar på hjätat och kollar av flera gånger per dygn men när allt hela tiden är bra känns det överflödigt. Det är ju inget man gör generellt på nyfödda och våra små har inte sämre värden än andra barn. Det är bara små :) Personalen här ser oss som självgående, vi badar, mäter, matar, väger, tempar och gör allt som rör barnen utöver att lyssna på hjätat o sådant.

Vi har passerat vecka 34 nu vilket är en magisk vecka i sjukhustermer. Här släpper dem inte någon innan. Det som står ivägen för hemgång nu är hemsjukvården, dvs. personal. Förhoppningsvis får vi åka på lördag men jag vågar knappt hoppas. Orkar inte med ett bakslag till. Det är först på torsdag nästa vecka som det finns personal som kan komma på hembesök och vi behöver kunna träffa någon varannan dag. Vi har erbjudit oss att själva åka hit varannan dag, bor ju så nära och har bil. Vi får se vad överläkaren säger, de andra verkade positiva.

Anledningen till att vi måste fortsätta kollas så ofta är framförallt vikten. Det är förstås viktigt att de följer sin kurva och inte tappar när det är så mini. Här väger vi dem varje morgon men det går upp snabbt och allt har sett bra ut hela tiden även på denna punkt. Eftersom vi dessutom uppskattar hur mycket som kommer av amning och hur mycket som kommer genom sonden är det ibland svårt att reglera mängden mat. Därför är viktkollen extra viktig.

Sonden får hänga med ett tag till. Vi vågar inte blanda in flaskmatning än för att inte sumpa alla chanser till amning. Jag vill inte ha kämpat förgäves. Eftersom vi har sond måste vi ha Apné-larm vilket innebär en liten platta som sitter på magen och en dosa kopplat till den. Denna känner av att bebis andas. En säkerhetsåtgärd för att det finns ett "främmande föremål i halsen", dvs sonden. Man använder samma typ av larm för barn som slutar andas men för vår del beror det endast på sonden. För att få åka hem med sådan måste man gå en liten kurs i hjärt och lungräddning av spädbarn, det gjorde vi igår. Den var bra!

Amningen är fortfarande ett steg fram och två steg bak. Tolv i natt testade jag att amma Saga och då gick det jättebra. Hon tog djupa tag, inte fusksnuttade, och låg länge. Det skulle kunna ha varit ett fullt mål till och med men vi drog bara av 20ml från sonden detta mål (Hon äter 40ml totalt). Jag ska försöka hålla kvar nattens amningsförsök i minnet nästa gång det inte alls går. På ett sätt är det än mer frustrerande när det ibland går så bra och sen gången efter vägrar de ta helt eller somnar bums. Ammade Nova 06 i morse, det gick okej. Hon tog bröstet och fick absolut i sig mjölk men inte på långa vägar så mycket som önskas. Det var iaf ingen ångest amning den gången så senaste tillfällena på båda barnen är positiva. Hoppas det håller sig. Framförallt för att bli av med sonden...tjejerna roar sig nämligen med att rycka ur sonden ur näsan, gärna på varandra och gärna på natten när alla sover som bäst.


Vid en matning i natt gick ett billarm igång. Hatar larm och varför går de alltid på nätterna?? Tittade ut och såg till min förvåning att vår vita pärla stod och blinkade. Det var vår volvo som larmade. Vår bil. Som inte har larm.
=()
Ingen förklaring till detta. Varken att den larmade eller att den har larm.
Mystiskt!



Kommentarer
Postat av: Ang

Ni är så duktiga! Världens bästa föräldrar till S&N, som redan känner era barn så väl och vet vad som är bäst för dem. Fortsätt kämpa, även om lördag känns långt bort så när den väl kommer så är den värd väntan <3

Vet inte om de hjälper just nu, men mamma sa att när hon jobbade släppte dem inte hem några bebisar för vecka 40, så jämfört med det är ju v35 bra ;)

Massa kramar!!

2010-07-01 @ 10:01:21
Postat av: Petra

Förstår att det är frusterande att behöva vara kvar även om det innebär en viss trygghet..Och amning är ju ett kapitel för sig. Jag har en kompis som hade bf 6 aug och hon fick en liten kille i lördags. Hon kämpar också med amningen, det verkar vara lite svårare när bebisen är så liten. Men du ska se att det vänder snart. Det fungerade inte från början för mig heller och nu är jag som en riktig mjölkkossa ;) Har börjat ge mjölk till neontalen här i Västerås.. Jag hoppas att amningen kommer igång snart eftersom du så gärna vill, men fungerar det inte så gör det inte. DU är en lika bra mamma ändå, som så många här har påpekat redan :) Kram på er!

2010-07-01 @ 10:53:00
Postat av: alias anneli

Har ni en liten spökbil ;) ?



Härligt att läsa allt. Kraaaaaaaaam!!!

2010-07-01 @ 18:44:40
URL: http://anneli.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0