Bemötande och upplevelse av vården hittills.

Om man räknar in MVC, KS och Danderyd har jag träffat 7 barnmorskor och 5 läkare. Ganska många för en graviditet och 31 veckor gågna, så lite måttstock tycker jag att jag kan vara även om jag inte vill påstå att alla får samma upplevelse. Jag har dessutom träffat en hel del övrig vårdpersonal i receptioner och vid bokning av tider.


Bemötandet ha varierat väldigt. Vissa har gått charmkurs och varit supertrevliga. Någon har verkligen engagerat sig i att förklara vad de olika orden betyder så vi lättare ska hänga med. Ett fåtal verkar ha behov av att byta jobb. Resten ligger i mitten och det är väl godkänt.


I det stora hela tycker jag alla kan sin sak, jag har känt mig trygg när de kollat och informerat om alla grav-saker, förlossning och tiden efter. När det kommer till inriktningen tvillingar har det varit värre. Ibland känns det som att jag har två alien i magen för att den professionella personalen inte har en aning om hur de ska bete sig eller vad som borde ha hänt med barnen/mig i de olika veckorna. Många gånger har jag upplevt att jag suttit inne med mer information än dem. Att läsa innantill i en manual framför patienten är tydligen helt okej, kan de inte göra det innan jag kommer in? Jag förstår om de behöver uppdateras för att ja bryter mönstret lite, men såå ovanligt är det inte med tvillingar.
Gällande min livmoder som det skulle klämmas på en gång i månad enligt bm såväl som läkare påpekade jag förra veckan att det gått 7 veckor sen sist. Jag fick en tid bums som är imorgon, 8 veckor efter senaste kollen. Det är väl inte jag som ska ha koll på det? =S


Idag blev jag och Andreas frågade om vad vi skulle prata om idag när vi satte oss hos läkaren på Danderyd. Det vet inte jag svarade jag då, vi har inte fått information om vad varje tillfälle ska innehålla. Då började läkaren läsa i lathunden. Ska bara titta lite, sa hon, men det hon sa till oss idag var egentligen enbart det hon läste innantill. Jag kan läsa själv så hon hade kunnat printat och givit över.
Vi pratade lite förlssning i och med att ettan ligger med huvudet nedåt och tvåan på något sätt lyckats vända sig och nu befinner sig i säte. Jag vill inte föda i säte, vilket jag sa. Även fast det är nummer två och mycket enklare då så vill jag inte, som det känns nu. Läkaren pratade om bäckenröntgen innan i så fall så man vet om jag ens kan föda så, men jag vill ju inte :S Jag vände samtalet och bad om ett renodlat förlossningssamtal istället. Jag vill inte nudda vid alternativ och detaljer, jag vill lugnt och sannsat prata igenom alla alternativ och eventuella risker så  jag vet vad jag står inför. Det var okej fast det stod inget om det i lathunden. Läkaren fanns sig och föreslog v.37-38. Är det så bra, undrade jag då, de flesta tvillinggraviditeter har ju redan fött då. Hon skysterade till v.34 istället.


Flickorna växer iaf som de ska vilket är mycket viktigare än att jag och A är nöjda med vården, så länge deras misstag inte går ut över barnen! De ligger ca 100gr under kurvan för vad en enling ska väga i snitt! BM såg tydligt att det var flickor så nu skulle jag faktiskt bli förvånad om de kom ut två med snopp :) Fostervattnet var som de skulle och mitt blodtryck fortsätter snarare vara lågt än högt. Som det ser ut precis just nu skulle jag kunna gå 40veckor, förutsatt att min livmoder inte säger annorlunda imorgon.

Sen vet man ju aldrig...som läkarna/barnmorskerna alltid säga.
Vi fortsätter vara redo. Förlossningsväskan följer med vid sjukhusbesöken fast det känns fånigt. (och ärligt talat har vi inte hunnit handla klart det vi tänkt oss ha med :P)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0