Likheter och Olikheter.

Det är många som frågar om våra enäggstvillingar är så där exakt identiska. Första dagarna letade vi olikheter. Jag tyckte Sagas näsrot var bredare men när jag en stund senare tittade på Nova så såg hennes bredare ut. Samma sak med öron, mun och andra detaljer. Andreas har iaf hittat en liten leverfläck på Sagas ena skuldra, det borde inte dyka upp än på samma plats på Nova.


Nu har de blivit en vecka och en dag gamla och vi ser absolut skillnad på dem. De ser inte ens speciellt lika ut just nu. Nova är större än sin syster och börjar få lite bebisskinder vilket gör hennes ansikte rundare. Saga ser ännu mindre ut än vad hon är jämte sin syster. Det är dock också något som kommer ändras. Saga kämpar på för att gå upp i vikt och äter bra. Hur lika de är när båda fått bebishull och vuxit på sig får vi se. Det är även så att enäggstvillingar kan vara ganska olika fram till 4-5års ålder för att sedan bli identiska.


Utöver utseendet så har personligheter börjat titta fram. Saga är otroligt nyfiken på världen och kämpar för att hålla sina ögon öppna så mycket som möjligt på dygnet. Dessutom har hon mer temperament just nu och skriker allt högre vid missnöje. Nova gör allt för att växa på sig och sover istllet större delen av dygnet.

 


 

Vi har sluppit proben på foten sen ett par dagar tillbaka vilket gör att vi inte längre behöver ett vägguttag för att röra på oss. Vi är mobila! :D Så nu kan vi promenera i korridoren med våra tvillingar i sängen...
Igår fick vi en grym midsommarlunch , champis och tårta efteråt. De hade dukat upp buffé. Mycket trevligare än de små plastburkarna vi vanligtvis får maten i. Även om man lägger upp det på tallrik så blir det inte lika aptitligt som ett framdukat bord! Det är i vilket fall skönt att kunna gå till matsalen gemensamt oavsett om vi äter där eller bara plockar i ordning frukosten tillsammans och äter på rummet! Det såg ganska kul ut i matsalen med alla bebisar i sängar och föräldrar som var midsommarglada, eller kanske snarare matglada ;)



Kram & Puss till er alla som skriver så fina ord genom blogg, mail och sms.
Det  värmer gott i våra hjärtan de stunder vi bara är trötta och vill hem!!
Vi svarar inte på allt men lovar att vi uppskattar varenda liten rad som skrivs till oss.

<3

 


Kommentarer
Postat av: Maria

Förstår helt klart att det måste vara jobbigt men ändå underbart. Även om det är 14 år sedan för min del så kommer man ändå ihåg. Ta vara på tiden då de är små och utvecklingen går sååå fort. Det är den bästa tiden. Kramar i massor

2010-06-27 @ 12:11:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0