Att ha tvillingar som första barn.

Jag har flera gånger satt mig ned för att skriva om hur det är att ha tvillingar. Har förstått att det finns de som funderar över det. Jag kan ju bara ge min bild, högst subjektivt. Märker när jag sätter mig vid tangenterna att jag tydligen knappt ens kan det vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. .
Jag börjar och inser att det blir en klagosång. Som att jag blivit tilldelat ett stort besvär. När jag omformulerar mig blir det istället ”stackars mig”. Stackars mig som aldrig får sova, stackars mig som inte får lägga allt fokus och gos på en bebis, stackars mig som aldrig räcker till.

Många av de här känslorna jag som tvillingmamma går med är dessutom inte unika för mig som flerbarnsförälder. Även de med ett barn känner sig otillräckliga och klagar över att de aldrig får sova.
Jag för min del kan lite drygt tänka -Ett barn, hur enkelt är inte det?? Lika lite som enlingsföräldrar kan förstå hur mkt tuffare det är med två kan jag förstå hur de med tre har det. Gnälla över sömn är däremot alla föräldrar bra på, det är en gåva som kommer med barnet! Dessutom berättigad om jag får säga...

Det jag tycker är värst är när jag har en riktig gosstund med den ena. Kärleken strålar ur deras ögon och man ser hur de njuter av att för en gångs skull inte ha någon konkurrens. Då börjar den andra att skrika. Inte så där små lågt så man står ut utan från tårna. Värsta sirenen, som att hon vet att syrran får extra kärlek. Vad hände egentligen, nyss var hon nöjd i babysittern och lekte...sen gallskrik och så sitter man där med två bebisar i knäet igen och försöker vara tillräcklig. Eller så sätter man ned den tysta snälla som nyss hade all kärlek och BYTER barn.
När jag ammar händer samma sak. Jag gosar och byter kärlek med den ena och så blir den andra hungrig, som på beställning. Det är bara att lägga från sig...

Det är dessutom väldigt mkt ljud hela tiden. Att det är bra för bebisar att lufta lungorna är något form av allmänt tycke. De ska skrika lite. Man ska inte springa fram direkt. Jag kan inte springa fram direkt. Inte när jag är ensam. Man blir rätt trött i skallen. Sen har vi nog försökt roa barnen lite väl snabbt ibland både jag och Andreas när vi var hemma båda två. Mycket för att vi är så sjukt trötta på alla plan. Det är inte för att vi är rädda för att branen skriker ihjäl sig utan ren egoistisk handling. Vi vill att det ska bli tyst. Nu jagar jag bort Andreas om han är framme vid tjejern på helgen då de skriker. Jag kan omöjligt finnas hela tiden när jag är själv så nu får de vänja sig. Ofta lugnar de ner sig, är de trötta somnar det. Sen beror det förstås på skriket. Finns de en föräldrafamn ledig och det är panik-kolik så ska förstås bebisen få komma upp och få tröst. När vi är bland folk försöker vi också tysta snabbare, man kan ju skona de öron som inte hunnit få tinnitus av barnskrik.

Jag jagar rutiner nu när jag har större chans att påverka dagarna. De ser mer likadana ut när det inte är två tidiga mornar till Eskilstuna varje vecka. Dessutom är jag som sagt ensam vilket också faktiskt gör det lättare att styra dagen. Slutligen blir ju även tjejerna som bekant äldre ;) så de kommer ju endel rutin automatiskt från dem med. Just nu sover BÅDA och de gör dem nästan alltid den här tiden. En timme. Jag hinnre duscha, plocka, fixa, blogga eller vad jag önskar. En timme är lång tid. Ni ska bara veta vad man kan hinna på en timme när man verkligen vill...
Saga sover allt oftare ca 7h på natten utan att äta. Nova är däremot inte riktigt där än så jag fortsätter lulla runt på nätterna ett tag till. All annan utveckling följs de åt så jag hoppas att även Nova äter sig tillräckligt mätt på kvällen snart. I snitt äter båda fortfarande så ofta som var 3-4 timme dagtid.

 

 

Nödvändigt som tvillingförälder:
Babybjörn/bärsele, Vridbara framhjul på vagnen, Nära och kära för hjälp/stöd, Konsoll för babyskyddet, Lätt babyskydd, Bo centralt till de som är viktigt för en. Tvättmaskin, Babysitter

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0