Fyrsamhet

Det är inte alls skönt när det blåser men det gick ändå ganska bra fram till jag gick ut från Väsby Centrum efter att ha handlat på coop. Med en alltför tung kasse på armen och ett paket blöjor liggandes ovanpå suffletterna puttade jag vagnen med närmare 17kg barn i, okänd vikt under och så vagnen i sig. Själva vagnen är betydligt lättare än vad Teutonian var. Detta är bra nästan jämt, jag tar mig upp och ned för trappor själv vilket jag knappt gjorde förut. Det dåliga med lätt vagn är att den är just lätt och därmed mindre stabil, märkte jag idag.

Det blev som en vägg av vind. Tvärstopp. Stackars barn hinner jag tänka innan första snutten gör en båge över mig och så iväg längs Centralvägen. Fina-fula snutten som tjejerna hade som täcke(!) när de föddes. Hela lilla kroppen kunde bäddas in i dessa, ett roligt minne som nu flög över centrala Väsby. Jag hade lagt den under allt i vagnen men någon av dem måste ha dragit upp den och haft den i handen.
Första tanken var att följa efter men när jag såg den dansa runt över vägen mot en buss insåg jag det inte var någon bra idé. Kort efter gjorde en Royal-filt samma resa. Fina hundfiltar i fleece som är perfekta som barnfiltar men vi har fler, jag grät inte. Försökte istället gå. Nästan tvärstopp igen. Det är inte långt hem men det kändes som många mil. Då ser jag hur den tjocka rosa filten börjar resa sig i vagnen, jag parerar med handen och då blir allt bara baktungt. Vagnen reser sig på bakhjulen och för en sekund tror jag att allt ska tippa. På något sätt trycker jag ned handtaget så både min vikt och hela tunga coop-påsen med varor läggs där. Inte bra. Tänker, igen, stackars barn men det är tysta i vagnen. Tagna av kaoset antagligen eller så tar vinden allt ljud så jag inte hör. Vagnen landar iaf på fyra hjul och barnen är kvar i!

Jag är utanför Kardemumma när detta händer. Ett café i de nybyggda hyreshusen där väggarna är av glas från golv till tak. Det är alltid folk där så jag undrar varför ingen kommer till min undsättning. Någon vänlig själ borde väl se mitt kaos och hjälpa mig på något sätt. Jag kan ju knappt få vagnen framåt. Vänder mig om. Det visar sig att jag tydligen blivit del av en underhållning till eftermiddags fikat. Förvånade tittar de tillbaka på mig som om de inte väntat sig att man faktiskt kan se in genom dessa och inte bara ut. Två karlar reser sig, vet inte om det var min spända blick eller om det bara var för långsamma för att reagera tidigare.

Innan männen kommer ut kommer de en kille/man gåendes i lugn takt och i handen har han en royalfilt och något urblekt tyg, en snutte :) Han var min ängel idag vilket jag sa många gånger! När jag kom hem visade det sig dessutom att båda snuttarna och båda royalfiltarna var med. Medan jag underhöll kardemummas fikagäster måste han  ha sprungit bland bilarna och jagat mina filtar. Så snällt!!

Hemma fortsatte kaoset. Jag hade två hungriga barn och kastade in en av de färdiga matlådorna i micron på en gång. Tyckte innehållt såg mystiskt ut och alldeles för puréigt  men tänkte att jag måste ha mixat även köttfärsen. Smakar utan att känna igen smaken. Tjejerna gillar det dock. Efter hälften inser jag att de äter morotspuré med bönor. Inge fisk, köttfärs eller annat köttigt och inge potatis, pasta eller ris. Bara morötter och bönor. 
Ofrivilliga vegetarianer…