Vardag.

Tillbaka till verkligheten eller nått.
Helgen gick till att förstå att vi var hemma, att nio dagar försvunnit och att kolla tjejerna att de verkligen var friska. Vi var otroligt sega och höll oss mestadels hemma. Åkte till kyrkogården och tände ljus. Så fint som varje år. De kom en del folk hem till oss under helgen och det var lagom mycket aktivitet för både oss och tjejerna. De sov mycket men är nu friska sånär som på Sagas hosta på natten.

I måndags hade vi planeringsdag på jobbet, en dagstur till Åland. Min chef ringde i fredags och frågade om jag kunde/ville åka. Då satt jag i bilen påväg hem från ALB. Jag ville åka, var bara positiv. Inte lika positiv måndagmorgon. Trodde helgen skulle plocka tillbaka allt till normalt men det gjorde inte det. Jag är ambivalent. Till stora delar mår jag bra hemma men sen kommer dipparna och oron. Det är egentligen inte länge sen vi fick veta om genfelet och vi vet ju ännu inte var det slutar. Försöker att tänka på just den biten så lite som möjligt men ibland dyker tanken upp som ett läskigt spöke.
Jag tog mig iaf till slussen måndag morgon och åkte båten. Det var bra. Jag var lätt frånvarande men jag tror ärligt talat jag i viss mån ständigt är lite frånvarande, det är så mina kollegor får lära känna mig...Jag började jobba där ungefär samtidigt som vi fick veta om genfelet.
Båtresan plockade bort mig från den obehagliga verkligheten. Det gungar i viss mån även på jobbfronten. Inte för mig personligen men det händer väldigt mkt rent organisatoriskt och det är inte bara glada miner över det. Jag ville vara med och få höra vad som var på gång. Man får dock perspektiv när man har sjuka barn. Det som gunagr på jobbfronten kan kännas värdsligt då.

Min lediga dag som skulle ha varit i måndags flyttades till igår så jag är inte tillbaka på "riktiga" jobbet än. På eftermiddagen åkte vi till Lek&bus och det var succé för alla barn. Hämtade Emelie på dagis och Johanna&Adam på dagis i kungsängen, mötte Tette & Dante och Minna & Lucas på plats. Det var röj i tre timmar. Så fantastiskt att se barn i blandade åldrar leka tillsammans. Det kan man kalla riktig verklighetsflykt. Skratt och glada miner. Gillas!!

Idag har jag MI-utbildning i komunshuset. Missade den förra veckan och det är sådär kul att komma in i efterhand men jag är samtidigt pepp. Det kommer bli bra.
Imorgon ska jag tillbaka till vasagatan och då har jag inte varit där på två veckor. Det känns konstigt att jobba just nu. Jag vet att bara jag börjar igen så kommer allt flyta och jag kommer vara otroligt glad och tacksam över att jag har någonstans att gå där inget om genfel och krampande barn gör sig påminda men nu....just nu vill jag också vabba. Jag vill också vara hemma med tjejerna. Jag vill inte missa den här tiden. Vi får vara båda vabbande, så är det sagt och skrivet men det finns egentligen ingen anledning. Det behövs bara en vuxen och jag och A skulle nog bli lite tokiga av att gå på varandra hela dagarna. Jag vet att det är bäst att jag jobbar på alla sätt, jag vet det...men just nu vill jag faktiskt inte.



Kommentarer
Postat av: Minna

Kramar om <3

2011-11-09 @ 11:47:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0