Fyrsamhet

Jag har alltid velat planera livet i detalj och dessutom har det varit bråttom. Jag har velat ligga steget före mot va jag borde, lite mer erfaren och fylld av kunskap än vad som är möjligt.
I grundskolans första halva tävlade jag med en klasskompis om vem som räknade ut matteboken först. Överlag har detta resulterat i kladdiga anteckningsböcker från skoltiden. Det passade mig ganska bra att arbetsredskapet för att skriva byttes till dator! Och ja, jag är fortfarande ruskigt snabb. Tangenterna smattrar och det är en av få saker jag kan säga att jag är bra på. Jag kan skriva snabbt och vet var jag har mina bokstäver.

Att ligga steget före och vara snabb och bra har alltid varit en inre stress. Det är svårt att prestera när man aldrig är nöjd med sig själv hur bra det än går. Det finns alltid ett bättre. Min lugnaste tid då jag varit som mest harmonisk och nöjd med mig själv var under luffen i Asien. Inga fasta planer alls, nyttigt för mig.
Resor för mig inbär generellt att jag varvar ner och lever i nuet. Det gäller kanske oss alla men jag behöver inte den där drinken eller solen, för mig räcker det med att bara vara på väg. Då mår jag bra och det behöver inte vara långt bort. Jag var lycklig i april när vi packade bilen för att bo en natt på Hotell Globe. Vardagsflykt!

Jag har i princip alltid varit medveten om allt detta men första gången jag på allvar kom till insikt över hur jag fungerar var när jag blev gravid med tvillingar. Planera livet blev inte längre möjligt. Inget blev som jag tänkt och hur mycket jag än försökte leva och planera framåt så ställde graviditeten sig ständigt i mellan. De små liven i min mage talade om sin existens så fort jag försökte göra något. Jag hade ont. Mer än jag sa och då gnällde jag ändå rätt bra vissa dagar. Sen kom de små två månader förtidigt. Jag hade bara att acceptera och anpassa mig efter deras vilja och behov.

Sen kom kramperna. Först en, sen två, sen fler. Först undrade vi vad som var fel och nu vet vi och det känns inte ett dugg bättre. Det mest är väldigt ovisst just nu på alla sätt.
I dagsläget lovar vi ingenting till någon. Vi säger att vi vill komma på diverse bjudningar men att det kanske inte blir möjligt. De flesta i vår fantastiska omgivning förstår detta, osa datum gäller inte oss och inga sura miner när vi inte kommer. Att planera livet finns inte på kartan, vi planerar morgonendagen och hoppas på att genomföra den. Det är extremt nu med upptrappning av medicin. Vi jobbar på att lära oss leva med detta vad ”detta” nu är. Finns det något gott i allt detta så är det väl möjligen att jag vare sig jag vill eller inte lär mig leva i nuet. Det enda vi verkligen vet hur det är, är det som händer just nu. Vi försöker ta vara på det, som jag skrivit tidigare men vad svårt det är!!



Två trötta själar sussar sött efter bus och godsaker. Vi har varit på kalas. Min kusins dotter fyllde 26 och hennes son Adrian är ca halvåret äldre än tjejerna. (vår märkliga släkt gällande ålder o prylar tar vi en annan gång). Åldersskillnaden mellan barnen märks än så länge, framförallt Adrian tycker nog att tjejerna är rätt fjantiga. De däremot beundrar äldre barn, framförallt Nova. Jag tycker dessutom att det är bra att de träffar någon som vågar bråka med dem. De är lite kaxiga och dundrar på, vana som de är med syskon. De ensambarn vi träffar är lite mer ovana att någon puttar, kryper över, hänger på axeln och snor leksaker….Med Adrian får de motstånd, som den storm han är =)

God Natt på Er!





Från idag när vi skulle knata till Mia. Vår nya vagn och Tette som vagnförare.
Så sköööönt att äntligen ha en tvillingsulky! Smidig vagn i bilen och när man ska hem till folk som inte kan förvara en stor tvillingvagn i hallen ;P
Superfräsch köpt från blocket för bra pris. Mycket nöjd!!