Huggtand.
Skulle tro att nätterna beror på allt som händer samtidigt men att det är tänderna som är huvudorsak. Det känns bra att veta, måste ju finnas ett slut då :)
I natt var en okej natt, nästan bra. Det var vi väl värda efter över 2 ½ vecka kaosnätter och gårdagen som bara var pest rakt igenom. Det är inge kul att vara tvillingammam sådana dagar. Försökte tillslut söva dem var för sig. Satt i sovrummet med Nova på armen och stängde dörren om oss medan Saga gallskrek. Hon kräp runt i de andra rummen och vrålade från tårna och när hon hämtade andan från vrålen hörde jag "Maaa....Maaaa.....Maaaa". Stackarn letade efter mig och så hade jag stängt dörren så hon omöjligt kunde hitta mig :/
När Nova lugnade sig la jag henne i sängen. Hon somnar i vanliga fall själv men när det gör ont vill man kramas. La ned henne och gick till Saga och försökte söva henne i min famn i vardagsrummet. Gick så där kan jag säga. Vände tillbaka och tittade till Nova efter ca 15 och då låg hon där inne och snyftade, lilla tjejen :(
Det slutade med att ingen av dem sov och att Mormor och sen även Morfar kom. Då blev det bättre. Fler famnar och så något som händer.
Nu var ju iaf natten mycket bättre så kanske fixar de även dagen nu. Hoppas.
Tillägg
Läkarbesöket var en 10 månaderskontroll och allt var som de skulle. De fattade titt-ut, bytte hand på klossar och följde normen på de andra sakerna med. Inget märkbart att de är prematurer med andra ord.
Båda väger drygt 8600gr.
Hjälp
Nu har det gått ca två veckor sen vi hade en normal natt och vi förstår inte riktigt vad som är fel. Det känns som vi har haft lite otur med nätterna. Även om det fungerat mellan de sömnlösa perioderna har de tunga nätterna varit många. Förstås har det delvis haft o göra med feberkramperna/sjukdomsperioderna vi hade när barnen var mellan 6-8 månader men det är inte bara det. Dagtid fungerar sömn och matrutiner mycket bättre men på nätterna händer det något i våra barn. Det har varit vid flera tillfällen som de vaknat med panikskrik och vi har haft diverse teorier om varför de gör så. Magknip, mardrömmar, tänder osv osv osv. När nätterna inte fungerar så förstör det så mycket även för dagen efter. Vi orkar inte riktigt göra ngt, energin saknas.
Nu är de 10 månader, 8 månader om de skulle gått full tid och två veckor av dåliga nätter utan att förstå orsak är ngt form av rekord. På många sätt har panikskriken på nätterna samma symptom som det varit sen de föddes, skillnaden är att det varit så många nätter i rad nu. Är det vanligt/normalt att barn i denna ålder har en sådan här period? Händer det något i utvecklingen nu? Jag har läst någonstans att barn som lärt sig stå men inte gå ofta får sömnproblem under denna period. Världen får ett nytt uttryck vilket ska bearbetas men man läser så mycket…
Jag vet inte riktigt om det är värre för någon av dem, jag blir så förvirrad på nätterna. Oftast är det bara ena av dem som har en riktigt jobbig natt åt gången. I natt var det Saga som skrek av smärta. Om jag minns rätt vaknade Nova bara en gång och lät sig lugnas snabbt. Saga däremot... De turas som sagt om vilket göra att vi inte hinner återhämta oss någon natt.
På skriken hör man att det är något som gör ont eller iaf är jobbigt i dem. Det är inte bara gnäll. Vissa nätter har de spänt kroppen i en båge som att magen gör riktigt ont och sen kommer det pruttar som vilken karl som helst skulle avundas. Något knas i magen med andra ord. Det var framförallt i början och vi tänkte att våra pluttar kanske inte kommer vara tandlösa hela livet ändå. Tänder och mage har ju en tendens att hänga ihop. De senaste nätterna tycker jag inte att magen bråkat lika mycket men jag vet inte säkert. Andreas tar mer nätter när det är helg så jag kan ha missat gasattackerna :P
Deras öron fylls av vax varje dag nästan så det kan vara något i öronen men varför har de då ont i magen? Eller är det tänderna ändå? Kan de bli ont i öronen med då?
Vid ett tillfälle i förra veckan upplevde jag att de var lite varma och tempade. De hade feber men absolut inte hög. De kan ha haft feber vi fler tillfällen utan att jag märkt det förstås.
De har fått alvedon men jag kan inte säga att jag tycker det hjälpt speciellt mycket.
Det händer nästan bara på nätterna men har varit ett par gånger på dagen med. Det märkliga då har varit att de skrikigt så där riktigt högt och smärtsamt och sen från ingenstans är det borta och de skrattar och leker igen. Därför känns det inte som sjukdom utan snarare tänder…
Vi har även sett över maten för att se om det är något i den som kan ställa till det men tror inte det. Det är så hemskt och hjärtskärande att höra dem skrika.
Alla dessa teorier…man kan ju inte låta bli att ha det. Vill gärna veta vad som är fel med så man kan tackla problemet. Om några har nå tips eller erfarenheter får ni gärna dela med er.
Har man lärt sig krypa vill man lära sig stå och när man kan stå....
Det är lite jobbigt nu. Våra nätter har återigen blivit sömnlösa, de vaknar i panikskrik. Det händer nog mycket i deras små huvuden. De har ju lärt sig nå otroligt mycket den senaste tiden. Innan de kunde sitta ordentligt utan stöd tog det ganska lång tid men när de väl kunde det har resten gått undan. Kan förstå om de är kaos i skallen när de lägger sig ned för att sova. Minns hur mitt huvud kunde koka över efter långa föreläsningsdagar...
Igår ställde sig Nova helt utan hjälp. Jag och Andreas satt och åt frukost medan hon kämpade med sina fötter för att vrida dem rätt. "Tar inte lång tid innan hon kan de där" sa vi och så från ingenstans så kom hon från knä läge till fötter och så stod hon helt själv medan vi satt i soffan o bara gapa. En lycklig och mycket stolt tjej tittade tillbaka på oss. Saga har inte fått till det än. Vi har varit elaka och haft strumpbyxor på henne och det är inte optimalt på parkettgolv när man är nybörjare på att använda fötter som fötter. Gissar att de kommer när som helst för det är nära. Hon vet vad hon vill och nästan hur hon ska lösa det. Tjejerna har hela tiden följt varandra utvecklingsmässigt. Ofta har de bara skiljt timmar mellan deras framsteg, som mest dagar.
Det går helt klart undan men några steg är det dock inte tagna än, mer än när vi håller i deras små händer. Lovar att slå på djungeltrumman när de går själva men vi hoppas att det dröjer ett tag till. Jag kommer slita mitt hår när de lär sig ta sig fram på två ben. Det går fort nog nu när de kryp-ålar åt varsitt håll. Det vore skönt om det fick komma några fler soliga dagar då jag lite halvlugnt iaf kan sitta på en stol utan att behöva jaga barn åt olika håll.
Jag har fortfarande inte lärt mig lägga in filmer (Tracy, hjälp) så det blir ett gäng foton från den senaste tiden. Klicka för att få dem stora.
Som skvallrades om i ett tidigare inlägg har vi bott på hotell. Lite fånigt kändes det att åka till Globen men oj så lyxigt och mysigt. Tjejerna var exemplariska, till och med under middagen. Kanske kommer vi våga oss ut på vägarna i sommar ändå ;) (9/4)
Saga & Novas första möte med grässtrån, mycket spännande kan jag lova! (16/4)
Vad är det med barn och trappor? Måste alla trappor bestigas?
Saga.
Mys i vårsolen.
Nova hemma hos Tette 17e april när vi firade Dante. Det är lite läskigt att inte vara hemma och ha "massa" främmande människor runt sig, tycker Saga. Nova är mer trygg på den punkten.
Möte med Leffe 21 april
22 april, Pappa bus...
Kluckande skratt.
Medan jag gjorde detta var tjejerna inne i sitt rum själva. Vi är inte alls klara där men det går åt rätt håll. Tjejerna gillar rummet. Vet inte om det är den skarpa rosa färgen som lockar för de har gillat rummet redan från början, innan det fanns någar barnsaker där inne. Medan jag plockar med saker i vardagsrummet hör jag hur de kluckar av skratt där inne. Sånt där härligt barnskratt som saknar slut. Det bara fortsätter och smittar nå otroligt. Smyger mig dit. Saga ligger på rygg med ett gosedjur på sig och Nova sitter precis vid henne och tittar på medan Saga leker och så skrattar de tillsammans. En vacker syn!!! <3
Jag har ett kort filmklipp på detta med en skakig kamera som iaf fångade en del. Om jag lär mig ska jag lägga ut filmen här.
Nova sitter och det var inte jag som satte henne där!
Tror ni jag blev förvånad när jag tittar till på golvet och ser Nova sitta där?? :D Hon låg bara en kort stund innan.
Hade min mobil nära tillhands så det blev två skakiga bilder som inte alls är bra. Försökte sen snabbt och smidigt hoppa iväg till systemkameran men som jag trodde blev det för spännande vad jag skulle göra. Nova gled smidigt ned på mage igen redo att följa efter mig dit jag ska. Så inga bra bildbevis men iaf något :)
På hotellet
Så här glada var tjejerna när de kom till hotellet.
Vi hade det helt fantastiskt alla fyra!!
<3
En komisk syn.
Det är inte alls skönt när det blåser men det gick ändå ganska bra fram till jag gick ut från Väsby Centrum efter att ha handlat på coop. Med en alltför tung kasse på armen och ett paket blöjor liggandes ovanpå suffletterna puttade jag vagnen med närmare 17kg barn i, okänd vikt under och så vagnen i sig. Själva vagnen är betydligt lättare än vad Teutonian var. Detta är bra nästan jämt, jag tar mig upp och ned för trappor själv vilket jag knappt gjorde förut. Det dåliga med lätt vagn är att den är just lätt och därmed mindre stabil, märkte jag idag.
Det blev som en vägg av vind. Tvärstopp. Stackars barn hinner jag tänka innan första snutten gör en båge över mig och så iväg längs Centralvägen. Fina-fula snutten som tjejerna hade som täcke(!) när de föddes. Hela lilla kroppen kunde bäddas in i dessa, ett roligt minne som nu flög över centrala Väsby. Jag hade lagt den under allt i vagnen men någon av dem måste ha dragit upp den och haft den i handen.
Första tanken var att följa efter men när jag såg den dansa runt över vägen mot en buss insåg jag det inte var någon bra idé. Kort efter gjorde en Royal-filt samma resa. Fina hundfiltar i fleece som är perfekta som barnfiltar men vi har fler, jag grät inte. Försökte istället gå. Nästan tvärstopp igen. Det är inte långt hem men det kändes som många mil. Då ser jag hur den tjocka rosa filten börjar resa sig i vagnen, jag parerar med handen och då blir allt bara baktungt. Vagnen reser sig på bakhjulen och för en sekund tror jag att allt ska tippa. På något sätt trycker jag ned handtaget så både min vikt och hela tunga coop-påsen med varor läggs där. Inte bra. Tänker, igen, stackars barn men det är tysta i vagnen. Tagna av kaoset antagligen eller så tar vinden allt ljud så jag inte hör. Vagnen landar iaf på fyra hjul och barnen är kvar i!
Jag är utanför Kardemumma när detta händer. Ett café i de nybyggda hyreshusen där väggarna är av glas från golv till tak. Det är alltid folk där så jag undrar varför ingen kommer till min undsättning. Någon vänlig själ borde väl se mitt kaos och hjälpa mig på något sätt. Jag kan ju knappt få vagnen framåt. Vänder mig om. Det visar sig att jag tydligen blivit del av en underhållning till eftermiddags fikat. Förvånade tittar de tillbaka på mig som om de inte väntat sig att man faktiskt kan se in genom dessa och inte bara ut. Två karlar reser sig, vet inte om det var min spända blick eller om det bara var för långsamma för att reagera tidigare.
Innan männen kommer ut kommer de en kille/man gåendes i lugn takt och i handen har han en royalfilt och något urblekt tyg, en snutte :) Han var min ängel idag vilket jag sa många gånger! När jag kom hem visade det sig dessutom att båda snuttarna och båda royalfiltarna var med. Medan jag underhöll kardemummas fikagäster måste han ha sprungit bland bilarna och jagat mina filtar. Så snällt!!
Hemma fortsatte kaoset. Jag hade två hungriga barn och kastade in en av de färdiga matlådorna i micron på en gång. Tyckte innehållt såg mystiskt ut och alldeles för puréigt men tänkte att jag måste ha mixat även köttfärsen. Smakar utan att känna igen smaken. Tjejerna gillar det dock. Efter hälften inser jag att de äter morotspuré med bönor. Inge fisk, köttfärs eller annat köttigt och inge potatis, pasta eller ris. Bara morötter och bönor.
Ofrivilliga vegetarianer…
Tvåbarnsmamma
Det svåraste med att vara ensam är vällingen på kvällen. De vill gärna mysa i knäet medan de äter kvällsvällingen. Har man tur somnar de med flaskan i munnen och sen är det bara att lägga i sängen. Smidigt! Idag hade jag är gallskrikande Saga som surt blängde mot Nova medan hon fick äta och somna gjorde hon inte med syrrans siren på golvet ;) När jag var ensam i december med dem så la jag dem i sängen och höll båda flaskorna. Tjejerna var nöjda men jag fick kramp i armarna. Jag får hitta någon lösning framöver!!
Snart kommer Andreas hem. Tjejerna sover nu och frågan är om de hinner ses imorgon. Det är tur att de små inte riktigt förstår de där med tid än. Bara pappan som får lida ;) Jag försöker ta nätterna när Andreas jobbar men givetvis hjälper han till om det blir mkt. Hoppas på en lugn natt. Det har ju varit många sådana med, bara de senaste två nätterna som varit totalkaos. Vakna-gallskrik-somna-vakna-gallskrik-somna och det går inte speciellt långt mellan gångerna. Förra natten var det Saga och i natt var det Nova. Vet inte om jag ska vara glad eller inte över att de tar varsin natt :P
Barnsäkra
Igår slog vi slag i saken och barnsäkrade vårt hem. Vi har gjort det pö om pö hittills men har aldrigt riktigt hunnit med. De senaste dagarna har det hänt så otroligt mkt så nu hade vi inget val. Helst ska man nog gärna fixa detta innan bebis(ar) kommer men våra hade ju så otroligt bråttom. Dessutom är det svårt. Hur mkt man än fantiserar så är det svårt att se allt farligt en liten kan hitta på.
Ibland kan de mitt framför ens näsa vara farligast, man blir hemmablind. Ni som kommer och besöker oss får gärna påpeka om vi missat något sådant! En del är vi medvetna om att vi har kvar med. Gör en lista här så kan vi påminna oss själva över vad vi inte får glömma bort:
V-rum kök
- Måste köpa väggfäste till tv:n. Farlig på många sätt. Stor sak att få på sig och vi håller även vår tv väldigt kär så vill gärna ha den hel :)
- Sladdarna till all eletronik kring tv:n ska vi fixa en lösning på. Andreas har någon idé.
- Några saker i kökslådorna som ska få hoppa upp i skåpen.
- Blombrädorna har inte blommor på sig hos oss. Vi måste se över dessa ”prydnadssaker”. Tanken är att vi ska skaffa något grönt -något ogiftigt och som inte dör alltför lätt.
Badrum
- Badrummet har en plastväska med axelrem som är perfekt att ha badleksakerna i men måste hitta ngt annat att ha leksakerna i som tål vatten.
- Lådorna under handfatet och fyllda av farliga små grejer...
Sovrum
- Andreas garderober har nog inget farligt i sig. Nog…
- Malmbyrån. Se över innehåll i de nedre lådorna.
Rosarummet
- Har blivit lite av ett förvaringsrum med flera farliga saker. Detta är tjejernas framtida rum och det vore ju skönt om hela detta rum redan du var 100% säkrat. Ett litet rum man lätt har uppsikt över och kan stänga om sig och leka tillsammans med tjejerna om den andra av oss vill fixa i lägenheten ostörd.
- En sekretär som vi inte kommer behålla längre än nödvändigt men fungerar i brist på annan möbel…den skulle behöva fästas i väggen men det är ju inge kul med hål när man inte ska ha den kvar :/
Hall
- Tror vi har säkrat båda hallarna. Skulle vara om några av våra skor skulle vara olämpliga men tror inte det. Tanken är inte barnen ska ligga och rulla i hallen. O andra sidan…man barnsäkrar inte för att man tänkt sig att barnen ska riva tv:n eller springa in i bordshörnen…
Allmänt
- Pet och hörnskydd till de farligaste platserna ska inhandlas på IEKA.
Min klädkammare och vårt stora inomhusförråd är farligt och inte tanken att bebisar ska in i alls, dörarna dit ska vara stängda! Däremot ska vi se över dessa utrymmen. Behöver inte ha något uppenbart farligt direkt på golvet eller i anslutning till dörren.
Om någon har en skohylla (heter det verkligen så? Skohylla?). Vilket fall. Förvaring för skorna...om någon har det ståendes och skräpar så kasta inte, ge oss :) Den får vara precis hur ful och sliten som helst. Vi ska ha den i förrådet istället för att ha alla skor i en hög.
FK
Andreas VAB:ar men man kan inte anmäla VAB i förtid trots att han visste både startdatum och slutdatum. VABen gällde inte magsjuka direkt...
Detta betyder att det kommer dröja innan vi får pengar även denna månad.
Som tur är så är så bor det små ekonomer inne i oss så vi fixa räkningar, räntor och sådant ändå.
Men rika, det är vi inte.
Fort går det.
Hör "gagagagagaa" närmare och närmare.
Slutligen sticker det fram ett lyckligt Saga-huvud.
De inte bara tar sig fram utan lyckas även leta sig rätt när man "gömmer" sig.
BVC
Senast var faktiskt vid läkarsamtalet 25e mars på neuro i samband med att vi fick krampmedicinen. Då hade de varit sjuka och inte gått upp som i vanliga fall men inget som oroade. Tvärtom väntat.
För de nyfikna kan jag meddela att mina små-stora 9 månader och 5 dagars tjejer har följade mått:
Saga
Vikt: 8315gr
Längd: 67cm
Nova
Vikt: 8440gr
Längd: 65,5cm
De följer varandra som tidigare. Det har varit olika hur mkt som skilt dem åt men aldrig mycket. Bara en gång har Saga varit tyngst och det var just senaste gången. Känns dock lite missvisande eftersom de då varit sjuka och ingen av dem ätit som vanligt.
Båda är lite tjocka kontra sin längd, ett positivt friskhetshull! De är nära det tjocka svarta sträcket på BVC kurvan, den så kallade normkurvan. Det finns en massa kurvor som har tunnare sträck både ovan och under normkurvan. Tjejerna började under alla dessa ;) men har tappert i 9 månaders tid kämpat upp och nu har de passerat alla de tunna linjerna och ligger och sniffar under det tjocka sträcket. =D
Om en månad har vi 10 månaders kontroll hos farbror doktorn på BVC. Innan dess är det träff med sköterska på neuro, läkarsamtal på neuro och slutligen ögondoktor. Vi behöver inte bli uttråkade...
Glasögonen kämpar vi på med. Det går väl sådär ärligt talat. De vill leka med glasögonen. Det är svårt att få så små bebisar att fatta att de ska sitta på näsan. De små som har kraftigt synfel är kanske mer manade att använda glasögonen, de märker ju att de ser bättre. Vi har aldrig någonsin upplevt att tjejerna ser dåligt, det är skelningen som är problemet och det är inget som bekymmrar dem i nuläget. De tycker med andra ord att det där med glasögon är ganska onödigt och samtidigt ganska kul -att leka med...
Vi försöker ha på glasögonen mer och mer och längre och längre stunder. När man matar går det ganska bra. De är sysselsatta och man har koll om de är där och drar i bågen. I vagnen går de oftast bra med för då får de tumvantar på händerna så de inte kan dra i brillorna =P När det leker går det inte alls...
Tvillinghäng
Bild från för ett par veckor sedan.
Saga, Nova, Amadeus och Cecilia
Bilden kanske inte är klockren, jag hade kunnat fångat ett bättre ögonblick.
Saga ligger och filosoferar o tittar i taket och Cecilia vänder ryggen.
De andra två syns inte så bra heller :)
=)
Amadeus kan förövrigt vara den gladaste lilla unge jag någonsin träffat.
Helt otroligt vad han smilar åt allt!! :)
Möblering
Möblera måste vi ändå. Det blir till att skjuta dubbelsängen intill väggen och sätta tjejernas sängar ihop. Kanske kanske kanske får mamma o pappa lite lugnare mornar då. De vaknar nämligen och pratar med varandra. Högt. Inte för att jag tror att de kommer viska för att de ligger intill varandra men chanserna ökar iaf att volymen sänks något och att de kan sysselsätta varandra en liten stund. Som det är nu är det alldeles för tråkigt att ligga ensam i en säng så de ska ned mellan oss och busa med varandra.
Mysigt? Jomenvisst men gärna lite senare på morgonen....
Utsliten mamma ansöker om ledighet.
Jag saknar att vara fin. Jag har aldrig varit ngn spacklad modetjej så det är lite oväntat. O andra sidan har väl vi alla ngt form av ego som behöver pysslas om. Dessutom handlar det om egentid.
Det finns nästan alltid minst en liten som bokstavligen hänger i mitt byxben eller gallskriker om jag inte är inom synhåll. Gärna nära nog så att en bebishand når mammas fot. Lika mkt som jag älskar denna idoldyrkan ger det mig smått panikångest. De få stunder jag har själv, dvs när de sover, är det så mkt annat. Sånt som enklast görs utan bebisars hjälp. Jag glömmer mig själv.
Jag är trött på vardagen och på att dagarna ser likadana ut. Jag är nog ingen typisk hemmamamma även om jag absolut inte skulle vilja jobba nu. Efter 32 veckor av bärande och 9 månader utanför tänker jag inte missa denna sommar! Det är min rättighet ;-) Tjejerna blir roligare för varje vecka!! Från att bara vara små o söta till massa respons och roliga påhitt med varandra. Dessutom kan de sysselsätta sig själva mkt mer nu och jag förmodar ännu mer framöver. Det är ärligt talat ganska skönt att de kan roa sig själva och dessutom spännande att se hur små hjärnor utvecklar kreativitet.
Så. Allt är egentligen ganska bra. Bara så trött. Jag vill säga trött på ansvar men det låter så illa :-P Jag är trött på att planera...planera bebismat till dagen efter. Kolla frysen på kvällen, plocka fram o koka de som saknas. Ordna mellis, tina frysta bär, mixa o blanda.
Att hitta på nya varianter och leta på nätet efter tips är kul men tidskrävande. Jag gillar att göra mat men det är mkt att planera o fixa hela tiden. Och bebismaten är bara en liten del av en hel dag. Krampmedicinen gör nog sitt jobb men den förstörde alla våra rutiner. De blev trötta, sov en stund här en stund där. Ätandet blev trögt vilket gjort dem småhungriga oftare. Nu är vi på rätt väg igen, de äter bra men det är svårt att få två barn att sova på någorlunda bestämda tider, inte minst samtidigt.
Så. Får man önska sig ledighet efter så kort föräldraskap?
Jag skulle behöva få längta lite efter dem för det gör jag...på en gång :)
Försäkringskassan
Jaja, ville de ha de så...
Ögon.
Ögondoktorn var på vår sida och skrev remiss till Danderyd. Här hade vi lite flyt för de ringde redan måndageftermiddag om en tid dagen efter.
Så igår bar det av till Danderyd. Våningen ovanför Neonatalen så vi kände oss hemma bland hissar och gångar ;)
Sagas skelning är mild och det verkar som att optikerna har goda förhoppningar om att detta ska bli bra.
8 månader idag!! <3
Igår kom tjejernas ena fadder och lagade mat till mamma o pappa <3 Galet gott!!!!
Tanken för dagen var att grabbarna skulle få vara dräggiga och bakis i fred och umgås lite till. Det var heller ingen nackdel om Andreas hann få andas en stund bara själv och kanske titta lite i sina böcker. Dessutom skulle tjejerna få kvalitéts tid med mormor och mitt hår skulle bli färgat, hoppades jag :P Blir sällan som man tänkt sig. Kom en sjuk tjej som också behövde sin mormor. Jag blir så less på de här kramperna. Emelie hostade jättemycket så det fanns inte så mycket att välja på än att gå redan klockan 10. Ringde Andreas (som svarade hest ;)) och rådslog och vi kom fram till att det var bäst för mig att gå. Nova låg och sov, fick väcka stackarn men mammas lilla ängel gnällde inte alls utan fann sig.
Nu är jag och töserna hemma med grabbarna grus.
En underbar helg <3
Vi har haft världens bästa helg rakt igenom. Mycket har vi hunnit med dessutom och ändå känns det som att vi verkligen tagit det lugnt. Helgen började med mys hemma hos mormor och morfar och avslutades med lekstuga hemma hos faster, farbror och kusiner i Kungsängen. Däremellan har vi varit ute och gått i dryga tre timmar, ätit god mat med gott vin, slappat framför tv:n och busat med tjejerna.
Vi har även kollat på vagnar. Tvära kast kan tyckas när vi samtidigt är så nöjda med den vi har. Under vår promenad hamnade vi på barnenshus (bästa barnbutiken, tusen gånger bättre än babyland framförallt!!!). Jag har varit sugen på en maclaren twin till sommaren efter rekommendationer av tvillingföräldrar. Jag tror dock den mest är poppis för att den är liten när man fäller ihop den. Den kändes lite som ett korthus, peta så faller den ;) Inte riktigt så illa kanske men babyjoggers modell känns mycket stabilare.
Tjejerna vill sitta i vagnen. Saga måste ha grymma magmuskler för hon lyfter hela överdelen av kroppen och kan upprepa det hur många gånger som helst. Sen vilar hon lite och så fortsätter hon igen. Allt för att visa at hon inte-vill-ligga-ned. När vi var inne på barnens hus byggde vi upp ett ryggstöd av jackor i liggdelarna så de fick stöd att sitta. Vilken lycka när de insåg att syrran var så nära ;) och att de kunde se något! De sover inte alls lika mycket i vagnen längre. Tvärtom ligger de vakna så länge de bara orkar för att kunna spana in allt medan man går.
Jag ryckte liggdelarna idag för vår vagn är ju så pass smidig att den har sittdel under som vi hela tiden har haft för avsikt att använda länge. Tjejerna har provsovit tillsammans här hemma och det var tydligen mysigt att sova nära syrran. Det är förstås varmare att ha liggdelarna, blir mer ombonat. Vi får lassa på mer kläder på dem istället.
Vårt stora problem är att det är vinter och åkpåsarna vi har lånat har inga hål under så vagnselen kan gå i. Våra busar kommer antagligen göra kullerbytta ur vagnen om vi har de sittandes utan selen. Nya åkpåsar skulle gå på tusens spänn och det känns sådär nödvändigt till våra sjumånaders när vi har kanske två vintermånader kvar.
Andra anledningen till att vi vill gå vidare i vagndjungeln är storleken. Jag känner mig så klumpig :/ En sulky-variant är mer smidig. Nu när liggdelarna är borta blir vagnen aningens lättare, jag har inte provat hur det känns eftersom vi inte har gått ut än. Tung kommer den garanterat vara ändå. Inte så att jag inte orkar putta den men det är besvärligt. På många ställen kommer jag inte fram för att de har byggts snövallar men det problemet lär ju finnas kvar även vid nästa vagn :( Jag har iaf inte haft några problem med underlaget, vagnen är grym på snö tack och lov! Där är jag lite avvaktande för en ny, hur fungerar den på vinterunderlag? Lär ju komma några rejäla bakslag till både med snö och kyla.
Allra helst skulle vi vilja ha kvar Teutionian för riktiga långpromenader och en ny för dagligt bruk. Dessvärre bor vi inte i ett slott och vi heter inte von Anka i efternamn. Det är dyrt med vagn och det tar plats här hemma. Därför är vi sugna på att sälja Teutonian men vi släpperr den inte ”gratis” för då kan vi lika väl ha den kvar. Utöver bloggen har vi inte satt någon annons. Får vi den såld snabbt och smidigt är det värt det, annars behåller vi den ett tag till. Om någon känner någon...sprid gärna :) Vet vi att vi har en köpare i exempelvis maj så kanske vi kan hålla den...
Saga tyckte att man kunde vakna innan man var utsövd...
...och så kan man vila lite bland leksakerna istället...