Fyrsamhet

Jag vet ju att jag inte ska göra så. Det är dömt på förhand och även en av orsakerna till min avslutade prenumenation på Vagabond. Att läsa om andras resor och upplevelser får alltid mig att vilja packa väskan och åka till arlanda nu med detsamma. Ändå går jag in på bloggar och får en resa genom ord och meningar, men det är ju inte alls samma sak även om skribenten är duktig.

När jag sitter still och läser känner jag inte av några krämper så elefantridning och trekking känns inte som några problem alls. Det skulle förstås inte gå nu och jag vill inte heller men man måste ju få tillåtelse att drömma med. Jag saknar inte det som var eller har ångest över att jag lämnar ett liv, jag ser det inte så även om det kan låta så. Det är ett nytt kapitel som börjar och något jag längtar otroligt efter. Jag skulle inte kunna vara mer redo. Egentligen tror jag inte att man någonsin blir helt redo, det finns alltid saker man inte hunnit gjort.

En helg i London, en natt i Köpenhamn. Vilse på okänd mark och möte med djur i ett land långt, långt bort. Jag kommer inte att sluta göra de här resorna. Flickorna kommer in i våra liv, inte tvärtom. Reseformatet måste kanske förfinas, bussresorna genom diverse länder kortas av eller bytas ut mot andra färdmedel. Boendestandarden bli aningens bättre och spontaniteten lite mer begränsad. Det betyder inte att vi satt punkt för resandet, vi gör det bara på ett annat sätt.

Jag längtar efter att få visa dem världen.

v.25

Så här ser jag ut nu. Det är svårt att fota sig själv...ni får ha överseende.

Det är Barnmorska och läkare i Väsby och det är Barnmorskor på KS där det även kan komma en läkare. Snart flyttas KS-besöket till specialistmödravården på Danderyd. Innan denna resa är över hinner vi träffa en otrolig massa människor. Endast vår BM här i väsby är samma person varje gång.

Besöket hos vår BM idag var bra. Vi båda gillar henne, hon har snabba svar på allt vi undrar och berättar om allt vi inte vet att vi undrar. Dessutom ser hon så lycklig ut när hon känner på min mage och tar hjärtljuden. Jag hoppas att jag kommer älska mitt jobb lika mycket som hon ser ut att älska sitt.
Bebisarna har nu vänt sig så de nu helt har en varsin sida och båda ligger med huvudet nedåt. Som det ser ut nu kommer jag kunna föda naturligt men det är först när vi kommer till Danderyd detta blir närmare bestämt. Jag ser fram emot att veta vad jag mentalt ska förbereda mig på även om jag samtidigt måste ha i åtanke att det kan bli ett akut kejsarsnitt om det inträffar något.
Hjärtljuden på vänster tvillingar var 145 och höger tvilling hade 150. Man brukar säga att över 140 vinkar om att det är en tjej, denna lilla tes tycks stämma på oss iaf ;)
BM tyckte det var oerhört dumt att jag inte blivit sjukskriven så nu blir det nytt läkarbesök på torsdag där hon uttryckligen skrivit att besöket gäller sjukskrivning. Vi får se vad det leder till denna gång.

Idag är en ganska dålig dag. Kräkmorgon. Det var första gången på flera månader som mitt illamående ledde till kräkattack. Jag går runt med ett konstant lätt illamående och har så gjort sedan december i princip. Det brukar öka på lite när jag hamnar i mat-os men har sällan blivit mer än sura, äckliga uppstötningar. 
Sen bar det av till jobbet men som tur var bara några timmar. Det var första gången Grimman kändes tugnt, annars brukar det vara butiken som jag inte orkar med. Ländryggen smärtade rejält, yrsel p.g.a. näringsbrist och trötthet. Försökte göra mitt bästa så inte mina kära kollegor behövde fylla ut min plats, det gick sådär men jag försökte verkligen. Jag börjar nå min gräns så var rätt tacksam när BM rynka näsan åt att läkaren inte sjukskrev mig sist. Jag ville inte tala ned honom utan sa bara att han fokuserade på min livmoder och lät det andra vara upp till mig. Samtidigt skulle jag sakna att jobba, det sociala. Jag fick iaf med BM på att jag kan fortsätta skolan eftersom det bara är två dagar i veckan som jag behöver resa någonstans. Övrig tid styr jag själv (i stort sätt...). Bara en månad kvar nu med...jag klarar det!

Nu har vi varit på KS igen och detta var första gången vi fick vikt på de små. Den ena ligger strax över snittet och den andra strax under men båda inom vad som är normalt. 674gr respektive 714gr tror jag det var. De har fortfarande utrymme att rotera runt i magen så bombsäkra på att de mäter rätt varje gång kan de inte vara, men det är sannolikt eftersom att en hela tiden varit aningens mindre.
Det såg bra ut med både tillväxt och fostervatten. Skiljeväggen försökte hon mäta men den är så tunn att den inte ens är mätbar...Inte konstigt att de är så totalt övertygade om att vi väntar enäggs.

Vi är nu i vecka 24+4 och när jag googlar runt mig ser jag att det faktiskt är flera tvilling graviditeter som föder under denna vecka, och får friska barn. Det finns även en rekommendation att packa bebisväskan redan nu så man är redo om det sparkar igång. Det känns så otroligt avlägset att det skulle vara dags redan nu men vi har ju heller inte fått några indikationer alls på att det skulle vara dags redan. Det verkar trivas i magen tack och lov. Likväl vore det kanske bra att packa ihop en sådan där väska...


Vagnen är beställd vilket vi kanske också borde gjort tidigare eftersom leveranstiden ofta är sjukt lång. Vi hoppades in i det längsta att hitta en beggad. Allt som kom ut var från sådana som haft täta syskon och därför bara hade en liggdel eller ingen i vissa fall. Om vi ändå måste lägga till ett par tusen och dessutom var osäkra på att de olika årsmodellerna verkligen passade så tyckte vi det var bättre med ny. Om det är något som det är värt att köpa nytt är det kanske vagn. Då får man den modellen som man tycker passar en själv och har garantin.



Våra vagn-tankar

En Teutonia Team Cosmo blev det. Det finns ju inte så otroligt många modeller om man jämför med singelvagnar men det var ändå svårt att välja. Teutonias fördel var att den, för att vara en dubbel, ändå är någorlunda smal och smidig utan att man snor bebisarnas utrymme. Vi ville även ha virdbara (men låsbara) framhjul eftersom vagnen lätt blir klumpig annars. Brio har ingen sådan så ett märke försvann helt. Emmaljunga har smala hjul fram på sin jämfört med Teutonian, vilket inte alls passar oss och de miljöer vi går i. Babyjogger har är en vagn på längden istället för bredden som vi var riktigt sugna på. Den kändes dock inte alls lika stabil som en vagn på bredden. Dessutom blev det jobbigt med två liggdelar då man i princip inte kom åt den ena bebisen. Verkar som babyjogger själva är osäkra på vad dem tycker funkar med för på vissa reklamblad kan man ha två liggdelar, på andra är de tagit bort den bilden. Personalen i butiken sa också först att det inte gick, sedan visade vi bilden och då blev de osäkra. Kändes väldigt vanskligt för något som för oss skulle kosta 18.000kr (för vagnen och två liggdelar och två sittdelar, inge myggnät eller sånt)

Priset för vår Teutonia landade på 10.000kr. Vagn och två hårdliftar. Vi valde hårdlift därför att det kändes bäst och stabilast och för att vi blivit rekommenderade det vid tvillingar. Det här är nytt för oss och innan man provat känns det lite som ett lotteri ärlig talat...Hur ska man veta vad som passar en bäst? Alla, framför allt mammor, är väldigt villiga att ge tips och råd...men alla har ju olika tips och råd =S Svårt att veta vilket tips man ska följa eftersom alla är lika övertygade om att de har den bästa vagnen eller erfarenheten. Vi uppskattar iaf alla goda råd vi har fått och har försökt att väga in allt ihop med den information vi fått från olika butikspersonal.

Nu är det gjort iaf, ingen återvändo. Vagnen är beställd och handpenningen lagd. Skönt!
Hoppas vagnen kommer före bebisarna ;)

Nu har vi träffat farbror doktorn för första gången. Vi kommer att fortsätta göra det en gång i månaden och tätare om jag har behov eller något skulle inträffa. Läkaren kommer till det MVC vi tillhör så vi slipper åka, skönt! Det räcker med KS-turerna :)

Det han gör är att känna på min livmoder för att se så att jag inte är på gång att föda förtidigt. Likaså kollar han så det inte är dåliga flytningar och ser över journalerna som kommer från KS. Rent medicinskt mår jag bra, inga tecken på att bebisarna vill ut! Väldigt skönt. Det är inte vanligt att sådant händer redan nu men det händer ibland så man kollar alltid för säkerhetsskull.

Jag tyckte han avdramatiserade hela gynbiten väldigt bra och jag kände mig trygg med hans medicinska kunskap. Jag vet att man inte borde ifrågasätta en läkare eftersom de har sin utbildning och år av erfarenhet....men det är inte alltid man känner sig trygg för det!
Jag kände mig trygg!

Tyvärr hade han sitt minus också. Han var inte det minsta intresserad av att höra vad jag jobbar med eller hur mitt liv är utformat. Han frågade heller inte om foglossning var ett besvär trots att det är vanligt vid tvillinggrav eller några uppmaningar om vikten att ta det lungt när man har två eller fler i magen.
Efter kännandet och kollandet och skummande av journaler frågade han bara ”något mer” med tonläget att han rundade av. Vi undrade massa saker men kom nog av oss lite båda två. De har en viss auktoritet de där läkarna.

På forum där andra tvillinggravida skriver samt tvillingklubben och andra tvillinginriktade sidor tjatas det om att känna efter och proppsa på sjukskrivning om man inte mår bra. Jag har inte tagit så allvarligt på det där utan tänkt att det har väl läkaren koll på. Jag hade förväntat mig ett samtal, frågor som rör hur jag lever. Han tog inte upp något utan gjorde bara sina ”doktors-grejer”.

När Andreas frågade om hur det såg ut med sjukskrivning (med tanke på att v20-25 är vanligast) var han villig att sjukskriva mig där och då, om jag kände att det behövdes och så många % jag önskade. Det var inte det jag var ute efter. Jag är inte en person som ber om sjukskrivning, jag är en person som jobbar tills kroppen går av. Inte ens när Andreas sa att det låg en polisanmälan efter personhot på mitt ena jobb reagerade han. Det var mitt beslut rakt av och han la ingen värdering. Varken positiv eller negativ.

Jag vet inte hur jag ska må, jag vet inte vad som är normalt eller okej att genomlida. Jag har aldrig varit gravid. Möjligen hade det varit lättare annars men nu känner jag mig beroende av vägledning från en läkare för att ens yppa orden ”jag orkar inte jobba”.
Fördelen var iaf att jag bara har att ringa om jag känner att det brister och jag upplevde att han litade på mitt omdömme.
Den dagen jag säger att jag inte orkar jobba behöver jag inte jobba.
Den dagen min livmoder börjat ”läcka” så bestämmer han och då får jag inte jobba.
Han tittar på bebisarna och jag tittar på mig.
Det låter förstås logiskt men som förstagångsföderska hade det varit trevligt med någon form av uppmaning eller vägledning. 




By the way har vi valt Danderyd som sjukhus. Vår barnmorska behövde skicka remiss till specialistmödravården på det sjukhus vi önskade så var tydligen dags att göra ett val. Det var inte svårt.

Bra dagar är dagar då jag åker från KS med vetskapen om att båda flickorna växer som de ska.
De är nästan lika stora vilket också känns väldigt tryggt. Viktiaste är att de följer sin egen kurva men att de är nästan lika stora är en fördel. Jag är glad :)

Det är bara en vecka och tre dagar sedan vi var där sist. Egentligen ska vi gå varannan vecka men det passade bättre så här. Det blir ett väldigt spring på sjukhus, barnmorskan här hemma och läkare. Andreas vill gärna vara med hela tiden, både för sin egen skull och min. Det är ju hans chans att verkligen vara delaktig i graviditeten. Jag känner hur de små livet dansar i magen, han har fått känna en endaste liten spark ;P
Den lilla förmånen med alla extrakoller är ju att man får se dem växa på ultraljudet. Andreas chef tycker väl däremot inte att detta är lika roligt, iaf inte att Andreas måste rymma från jobbet så mycket. Vi kom överrens om att denna tid var den bästa att offra så istället för A som sällskap idag fick mamma följa med (tack tack!). Jag vill inte åka själv. Dels OM det skulle komma ett dåligt besked och dels för att det alltid är skönt med sällskap.


Langar upp lite bilder från babycenter.com här nedan.
Klicka så blir de större och klicka sen utanför bilden för att återgå.
Den fösta bilden är från v16, den andra från v20 och den tredje v 24.
Jag är i 22+2 så ni får tänka er ngt mitt i mellan de två sista ;)
Detta är dock tvåäggstvillingar.
I min mage ligger de förvisso i egna säckar/påsar men skiljeväggen är betydligt tunnare.
Att de har egna säckar är väldigt viktigt och något som de kollade upp noga redan vid första besöket. Skiljeväggen är otroligt tunn, ser ut som ett hårstår på ultraljudsskärmen, men den är där och det känns tryggt.
Seg som en ballong ska den vara enligt bm, trots att den är tunn.
Ligger bebisarna i samma säck finns risk att de slår knut på navelsträng eller stryper varandra.
Dessutom är det tvillingar som delar säck som kan "växa ihop" till siamesiska tvillingar.
Detta är inte vanligt men det vet väl de flesta :)
Vet inte om jag skrivit det men de små delar moderkaka i min mage.
En risk med detta är att den ena tvillingen snor näring av den andra eftersom de hämtar från samma källa. Detta är en av anlendingarna till att det måste vara så många koller.
Om ena plötsligt slutar att växa kan det bli ett akut kejsarsnitt väldigt tidigt.
En nyfödd tvilling väger genomsnittligt 2,5 kg.



 

Jag har aldrig varit så säker på hur min alkoholkonsumtion sett ut. 1 december stod jag med den nedkissade stickan i handen, kände hjärtat göra dubbelslag av glädje och såg upp mot Andreas strålande ögon. Jag hade druckit en drink vid poolen den dagen. Jag hoppas att den var svag. Vi var på Dominikanska och allt var gratis, baren ständigt öppen. Trodde inte jag kunde vara gravid men känner mig samtidigt oansvarig. Bebisarna i magen var två veckor gamla på dagen och jag tror egentligen inte de tog någon skada. Sen dess inte en droppe, så klart.

Jag har inte saknat ruset en enda gång eller att slå runt på krogen. Inte det minsta. Det jag har saknat är rödvinet men det är oväntat nog så få gånger att jag kan räkna det på min ena hand. När jag tittar in i en restaurang eller sitter tillbords  och det är fint dukat med vinglas kickar det till i min hjärna. Belönigssystemet vill ha rödvin. Jag kan inte förneka det och det har inte försvunnit under de här månanderna, men det händer mer sällan.

Jag saknar inte systemets billigaste lådvin, jag saknar ett glas av något riktigt gott. Kevin Arnold eller Campolietti. Sitter man i en fin och mysig miljö på en restaurang  fungerar husets utmärkt, det smakar liksom mer exklusivt och gott då. Precis som att cola är godare ur en glasflaska än att hälla upp ur en 2 liters petflaska. Jag saknar livets goda.

Det har varit intressant att träda in i nykteristens värld. När man är gravid är det självklart att man inte dricker, både för mig och omgivnigen. Man kan inte bli bjuden eller övertalas. Jag har fått ett helt annat perspektiv på hela alkoholcirkusen. Jag har gått nykter på fester och tillställningar förut men det är en annan sak när man har en putande mage. Iaf för mig.

Vad som hänt är att jag sett giftet ta över människor. Sett läppar blivit torra och förvandlats blå-lila av intorkat vin, ljuslila tänder gömmer sig bakom och tungan får någon läskig färg. Tandköttet blir mörkt och leendena slutar se glada och vänliga ut.
Deras munnar har skrämt mig. De har tappat sin naturliga färg och orden som kommer ut känner jag inte igen. Tonlägen går i taket. Jag hör inte vad jag tänker och än mindre vad jag säger. Tröttheten tar över mig när jag försöker förstå vad de säger samtidigt som de överröstar varandra. Någonstans vill ja få in min röst i det där, jag vill vara med. Jag vill inte vara den där tråkiga gravida kvinnan som plötsligt inte kan ha roligt längre.
Jag vill ha roligt utan alkohol med människor som dricker alkohol.

Julfesten i december var jag ensam nykter men det märktes inte. Folk beställde in både sprit, öl och vin och fyllnade till. Jag med. Av pepsi. I sällskapet drogs jag med i lulliga diskussioner och skrattade lika högt som alla andra. Det spårade aldrig ur. Det finns fler sådana exempel som tur är men det som är med alkohol är att man aldrig vet om man får en bra eller dålig fylla.
Ibland har man ätit fel, sovit fel eller stressat för mycket som gör att kroppen är extra känslig just den kvällen. Ibland har man gjort allt rätt och till och med druckit varannan vatten, ändå slår det slint och man ser och hör sig själv göra saker man inte alls står för egentligen.
Det bara händer...


Jag undrar varför det måste vara alkohol när man sitter flera runt ett bord. Jag undrar varför varje fredag och lördag blir bättre med ”några norrlands” eller en whiskey direkt när man kommer hem från jobbet. Jag undrar hur vi hamnade i ett samhälle där det inte är en riktig fest om man inte fyllnar till.

Jag tror att vinet skulle vara godare om man tog det när man var sugen och inte för att det var fredag. Jag tror att whiskey-belöningen efter en veckas slit skulle kännas bättre om den inte var varje fredag. Jag tror att festerna med alkohol skulle vara roligare om inte alla helger innehöll fest och alkohol.

Jag tycker om att supa till ibland och jag tror inte att jag kommer vilja sluta att ta ett glas röttvin för mig själv och njuta av det goda. Jag dömer inte dem som dricker och jag är fullt medveten om hur jag varit och kanske fortfarande är.
Jag hoppas dock att de torra rödvinsläpparna har skrämt mig tillräckligt mycket så att jag inte kommer låta mina barn se mig så. De förtjänar bättre. Alla barn förtjänar bättre. Det är inte kul att vara liten och se sina föräldrar fyllna till och förvandlas, säga konstiga saker och lukta äckligt.


Vi måste erkänna alkoholen som en fiende för att klara av att ha den som en vän.

Foglossning, även benämnt symfysiolys eller bäckenuppluckring, är ett gammalt välkänt fenomen som beskrevs redan i början av 1800-talet. Det blir dock allt vanligare, andelen kvinnor som drabbas har ökat från 2% på 1920-talet till ca 50% som någon gång under graviditeten klagar över rygg- och bäckensmärtor på 1990-talet.

Symtom
Smärtorna debuterar i allmänhet runt v18 för att öka fram emot v23 då det brukar stanna av på en viss nivå. Hur det sedan fortsätter att bete sig skiljer från kvinna till kvinna. För en del fortsätter besvären öka medan andra kvinnor kan bli kvitt sina smärtor innan graviditeten är över. De som löper störst risk att drabbas är kvinnor som har:

• ett tungt arbete
• ryggbesvär redan innan graviditeten
• tidigare graviditeter med foglossning

Ett vanligt symtom är att man har svårt att svårt vända sig i sängen. Andra mer diffusa symtom:

• smärtor och stickningar kring vagina och cervix
• utstrålning till baksidan av låren

Orsak
Anledningen till att foglossning uppstår är att hormonet relaxin redan under första trimestern påverkar fogarna mellan benplattorna i bäckenet så att de mjukas upp. Fördelen med detta är att bäckenet kan vidgas så att barnet kan passera ut vid födelsen, nackdelen är att en del kvinnor får svåra smärtor.

Profylax
Foglossning kan inte botas under pågående graviditet och förebyggande åtgärder kan inte hindra att det uppstår. Däremot kan träning och hänsynstagande till smärtorna  hejda utvecklingen av kroniska smärtor. Därför är det bra om man kan få hjälp av en sjukgymnast få information om avlastning och ergonimi.
Ansträngning under lång tid (ett relativt begrepp) förvärrar symtomen och ett tydligt tecken på att man verkligen har foglossningsbesvär är att smärtan förrvärras dagen efter ansträngningen. Man kan minska risken för svårare smärta genom att undvika:

• dammsugning
• assymmetrisk belastning såsom att gå i trappor
• ojämnt underlag

Däremot är det viktigt att man tänker på följande saker för att förhindra att man får bestående men:

• individuell träning utifrån egna besvär, undvik organiserad träning
• kroppshållning
• rätt lyft- och bärteknik

Hjälpmedel
Genom att använda vissa hjälpmedel kan man klara sig ganska bra trots sina smärtor:

• bälte, trochanterbälte
• akupunktur
• kryckor
• rullstol

Sjukskrivning är i många fall ett viktigt sätt att se till så att smärtorna inte förvärras, då är det ännu viktigare att också få hjälp av en sjukgymnast. För smärtlindring är det vanligt att man använder metoder som går ut på:

• kyla
• värme
• vibrationer
• töjningar

Bestående men
I allmänhet går smärtan över efter förlossningen. 90% av drabbade kvinnor är helt återställda inom tre månader efter förlossningen, efter 3-6 månader är det ovanligt att smärtan går över av sig själv varför dessa kvinnor behöver hjälp till smärtlindring och träning för att så småningom kunna bli friska. Här spelar sjukgymnasten en stor roll. Denna lägger upp invividuella program för träning. Vila hämmar rehabilitering medan sjukskrivning i kombination med träning skyndar på den. Foglossning har ingen inverkan på förlossningen varför detta inte är något skäl för att föda med kejsarsnitt.

Vid nästa graviditet kan det vara bra att ha tidig kontakt med sjukgymnast, om man haft besvär från bäckenringen ska man definitivt ha tidig kontakt

Fakta från: http://www.9manader.nu/gravid/gravid/gkomplikat/foglossnin